Den sydslaviska befolkningens fördelning, sedd ur rasbiologisk synpunkt,
återges här efter den polska rasbiologen Jan Czekanowski. Skolad i
Tyskland men numera professor i Lwow (Lemberg) är Czekanowski en av
samtidens främsta inom den unga vetenskapen. Czekanowski anser icke, att man
kan tala om den av Deniker införda »dinariska» rasen som självständig ras
utan betraktar den som huvudsakligen sammansatt av alpina och armenoida
raselement.
Det område där denna befolkningsgrupp — enligt artikelförfattarens
uppfattning väsentligen baserad på den sedermera språkligt slaviserade illyriska
urbefolkningen — överväger, återges här med vertikalsträckad beteckning,
varvid, tät sträckning (2) anger, att det armenoida elementet är i absolut majoritet,
gles sträckning (3), att detta är i relativ majoritet. Snedsträckning (4) anger
områden, där det nordida raselementet är starkast företrätt, alltså i Slovenien
och Morava—Vardardepressionen, där alltsedan den slaviska invandringen på
600-talet (och möjligen den gotiska invasionen) den nordida raskomponenten
bevarat sin dominenta ställning. Horisontalsträckning (5) anger det område,
där mediterrana raselement — sannolikt baserade på den trakiska
urbefolkningen, vilken likaledes språkligt slaviserats efter den slaviska invandringen —
under det att prickning (1) anger det område, där det lapponoida inslaget är
starkast företrätt.
Tsvijitj’s folktypsindelning återges med romerska siffror, varvid
I betecknar den ostbalkanska typen,
II betecknar den centralbalkanska typen med underavdelningarna:
A Kosovo och Morava—Vardartyperna;
B Västmakedoniska typen;
C Sjopi- eller torlaktypen;
D Sydmakedoniska typen;
III betecknar den dinariska typen,
IV betecknar den pannoniska typen.
Det kan förtjäna omnämnas, att författarens egna iakttagelser under flera
års sammanlevnad med den sydslaviska befolkningen i snart sagt alla delar av
området på ett slående sätt synts bekräfta riktigheten av den Tsvijitj’ska
typindelningen, som sedermera utbyggts och i detalj vidare undersökts av hans
lärjungar och framför allt av professor Gesemann vid Prags tyska universitet.
|