Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor 8 juli 1936
- Jäsningen i Palestina. Av —l—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jäsningen i
Palestina.
Det är icke första gången inbördeskrig rasar i det nya
Palestina. Svåra sammanstötningar med betydande
materiella skador och många blodiga offer ägde också rum 1921, 1925 och
1929. Men oroligheterna denna vår synas överträffa de tidigare i
omfattning och vara svårare att bilägga. Och ändå har man — i motsats
till de tidigare revolterna — denna gång icke haft att göra med en i
förväg väl organiserad och planerad rörelse, som »släppts lös» i ett
gynnsamt ögonblick utan med ett upplopp »i hastigt mod», en av
tillfälligheter framkallad spontan reaktion, som sedan utvidgade sig.
Stenen, som satte lavinen i rörelse, var ett landsvägsöverfall vid den
judiska kolonin Tulkarm i norra Palestina. Arabiska rövare, som
hållit sig dolda i ett bakhåll, plundrade resandena i en omnibus,
varefter de »singled put three Jews», vilka skötos ned. Judarna hämnades
genom att efter ett par dagar sticka ned ett par araber, som voro
kända som fanatiska judefiender och kunde misstänkas — möjligen
med orätt — för att ha haft sin hand med i spelet. Och sedan rullade
händelserna vidare på sätt som telegrammen under snart två
månaders tid dagligen kunnat förmäla.
Att man icke haft att göra med en förberedd aktion är ställt utom
allt tvivel. Att de arabiska ledarna själva till en början blevo
överraskade av den vändning händelserna togo, erkännes även på judiskt
håll. Att de ej blott läto händelserna ha sin gång utan även mycket
snabbt påskyndade dem genom att underblåsa upphetsningen medelst
en agitation på bred basis med en hatfylld presskampanj i städerna
och folkuppviglare i landsortens byar och beduinstammarnas tält
samt organiserade och proklamerade storstrejk är mycket lätt
förklarligt. I själva verket gåvo de första oroligheterna dem en
välkommen möjlighet att dra sig ur en brydsam situation, i vilken deras
inbördes oenighet, avundsjuka och rivalitet försatt dem.
Underhandlingar mellan de ledande arabiska politikerna om sammansättningen
av en delegation, som skulle resa till London för att diskutera
inrättande av ett lagstiftande råd för Palestina, hade redan pågått en
längre tid utan att föra till något som helst resultat, då man varken
kunde komma till klarhet om vilka fordringar och önskemål, som
skulle framföras, eller vilka personer, som skulle framföra dem.
Oroligheternas utbrott medförde ett uppskov och gav de arabiska ledarna
en chans »to save their faces» och dessutom att visa världen att ett
akut missnöje existerade bland den arabiska befolkningen i Palestina.
Att man vågade driva sakerna till sin spets har sin naturliga
förklaring i den gångna vinterns händelser. Frankrikes kapitulation
inför storstrejken i Syrien, engelsmännens undfallenhet inför de
egyptiska nationalisternas krav och Englands oförmåga att hävda
sig i den abessinska konflikten verkade naturligtvis stimulerande.
Bakgrunden är naturligtvis arabernas ångestpsykos inför den
judiska invandringen, som i ett avgörande moment av spänning inom
vida befolkningslager verkat starkare än den påtagliga förbättring i
levnadsvillkoren, som denna invandring möjliggjort.
Palestina är det enda landet i världen, som ända sedan världskrigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0528.html
