Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det spanska sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seger skulle medföra en centraliserad regim och ett bakslag för
deras egna autonomisträvanden. Den tilltänkta militärkuppen
utvecklade sig därför till ett blodigt inbördeskrig, vars längd och
utgång äro omöjliga att förutse. Om den patriotiska rörelsen har
ett klart övertag i modernt utbildade, reguljära trupper och har
största delen av de bildade klasserna på sin sida, har vänstern
alltjämt en viss övervikt till sjöss och kan till lands åstadkomma
numerär överlägsenhet genom att mobilisera storstädernas
arbetarmassor. Emellertid har det å sistone lyckats general Franco
att föra avsevärda styrkor över Gibraltar sund, och intagandet
av Bajadoz vittnar om resningens militära styrka.
Såvitt man kan urskilja genom de moln av lögner, som
utsändas av de fejdande radiostationerna i Madrid och Sevilla,
synes den patriotiska rörelsen i skrivande stund behärska större
delen av Spaniens territorium, nämligen Galicien, Leon, Gamla
Kastilien, Estremadura, Aragonien, Navarra och Andalusien samt
huvudparten av Granada och vidare Balearerna, Kanarieöarna
och Marocko. Tydligen omfattas dess sak med hänförelse av stora
delar av befolkningen i dessa provinser, främst kanske i Navarra.
Det är sålunda ingalunda längre fråga om en ren militärrevolt.
De röda åter hava sin egentliga styrka i östra Spanien, främst i
Katalonien, där deras sak sammanfaller med den katalanska
separatismens. Vidare hålla de trakten kring Madrid samt
Malaga i söder och en kustremsa med San Sebastian och
Santander i norr.
Den på yttersta vänsterhåll hävdade uppfattningen, att man
har att göra med en kamp mellan en laglig, demokratisk regering
och ett fascistiskt uppror, är en fiktion och knappast ens en
hederlig sådan. Striden står ej mellan fascism och demokrati utan
mellan ordning och anarki. Den s. k. regeringen i Madrid hade
för länge sedan upphört att fylla, ja, överhuvud taget aldrig fyllt,
en ordnad styrelses främsta uppgift, att hävda lag och säkerhet i
landet, utan med armarna i kors åsett sina huliganers våldsdåd.
Efter den patriotiska resningens utbrott har den förlorat varje
skymt av makt utom möjligen i själva Madrid. I de röda delarna
av Spanien, främst i Katalonien, är den lagliga administrationen
helt satt ur spelet, och makten tillhör lokala sovjeter, stödda på
den väpnade pöbeln. Maktens utövning tager där formen av ett
fruktansvärt skräckvälde, vilket icke som dess motsvarighet på
den andra sidan är riktat mot politiska motståndare utan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
