- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
542

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Island. Av Sven Tunberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISLAND

Av professor SVEN TUNBERG, Stockholm

Vilar i vita, skummande vågor

stolt som i sagan

sagornas ö.

Länge Du höll

med ödet en holmgång.

Fick dock ej falla,

segra Du fick.

Vilar i vita, skummande vågor

stolt som i sagan

sagornas ö.

Herre i höjden,

räck henne handen,

håll henne upp

på yrande våg.

Dessa vackra ord av A. U. Bååth, omsatta i Henrik Möllers
gripande toner, ljuda emot oss såsom det klassiska uttrycket för
det skandinaviska Nordens känslor och tankar inför Island.
»Sagornas ö», det är icke blott den historiskt ryktbara hemvisten för
fornnordisk saga och sång, det är även den av tusenåriga
minnens helgd omstrålade »sagoön», vars namn blivit liksom en
symbol för fornnordisk stam och fornnordisk kultur i dess högsta och
mest imponerande utveckling.

Men är denna uppfattning fortfarande ägnad att vägleda på
nordbornas färder till Island? Stå vi i dag fast vid samma
åskådning, som av våra fäder så många gånger hävdats i sång och tal
under de sist förflutna århundradena?

Då man efter flera dygns sjöresa söderifrån nalkas Island,
passerar man såsom Islands yttersta utpost Västmannaöarna.
Dessas branta, grönklädda klippor, där får och allsköns sjöfågel
föra en idyllisk tillvaro, erinra närmast om Islands granne på
andra sidan havet, Skottland. Under den fortsatta färden
norr-och västerut skymtar å fastlandet det ena väldiga fjällmassivet
efter det andra med rika inslag av större och mindre snöfält. Så
småningom näs Islands huvudstad, Reykjavik, vid en fjord i
västra delen av landet. Staden är av modern s. a. s. kolonialtyp;
man skönjer genast, att Gründer-tiden just är inne, då nyheterna
pressas fram utan större sovring och då den rätta balansen ännu
icke blivit funnen. Bristen på trä har i sin mån — vid sidan av
klimatiska förhållanden —• givit upphov till en vansklig
byggnadsmetod opererande med korrugerad plåt, vilken naturligtvis

542

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free