Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Narvaminnet. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undsättningsförsök utifrån en mot väster riktad cirkumvallationslinje.
Mellanrummet mellan de två var ytterst snävt tillmätt; ännu fullt
tydliga spår i marken visa på sina håll ett avstånd mellan
linjerna om endast 50 m. Blott i norr, där utbredda sumpområden
ännu i dag göra slagfältet svårt att beträda, vidgades avståndet,
och cirkumvallationslinjen drogs längre västerut. Detta var för
övrigt nödvändigt även av den orsaken, att den ryska härens enda
förbindelseväg över floden, en nyanlagd pontonbro, måste skyddas.
Den permanenta broförbindelsen låg ju oåtkomlig bakom Narvas
fästningsverk. Längden av cirkumvallationslinjen kom på sådant
sätt att bli avsevärd: omkring 7 km.
Redan dessa korta antydningar böra ha visat den ryska
ställningens svagheter: den stora utsträckningen, det ringa djupet
samt återtågsvägen direkt ur norra flanken. Härtill kom
grupperingens rent defensiva prägel, ytterligare accentuerad av starka
befästningsarbeten med bastioner samt hinderlinjer och spanska
ryttare. Särskilt kraftigt utbyggd blev en stödjepunkt — furst
Trubetskois läger — ungefär i ställningens mitt, där landsvägen
västerifrån ledde in mot de ryska linjerna.
Utan tvivel stämde anordningarna väl överens med härskande
uppfattning om sådana arbetens utförande. Väl hade ryssarna
själva ringa erfarenhet om den kontinentala skolans teorier och
konstmässiga förfaringssätt. Men tsaren hade genom August den
starke fått till sin hjälp ett antal i västerländska krigsbruk
förfarna officerare, främst hertigen av Croy och generallöjtnanten
von Hallart, vilken senare liade uppgjort planen för samt haft
ledningen av befästningsarbetena.
Den armé, som samlats inom de ryska linjerna, syntes icke heller
vara att förakta. Enligt svensk tradition skulle dess numerär ha
uppgått till 80,000 man. Man vet emellertid, att endast ungefär
hälften av styrkan utgjordes av »reglerade troupper», medan
återstoden kännetecknats som »sammanraffsat cannaille». Också de
ryska källornas uppgifter om antalet taffeltäckare, kockar,
betjänter och andra icke stridande göra en sådan uppdelning
sannolik. Men även om den ryska arméns stridande styrka endast
uppgick till inemot 40.000 man, vill det synas, som om detta bort vara
väl tillräckligt mot å ena sidan Narvas lilla garnison om 1,800
man, å den andra Konungens armé om tio och ett halvt tusen
krigare.
Kvaliteten på de ryska trupperna var givetvis ojämn; general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
