Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Narvaminnet. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De åtgärder, vilka vidtagits på rysk sida, voro emellertid
avpassade för att hejda en motståndare, som väntades uppträda efter
den lineara krigskonstens internationellt fastslagna »principer».
Allt borde, såsom nederländskt skolade befälhavare i annat
sammanhang uttryckte saken, gå »ordentligen till». Man ägde rätt
att förutse, hurusom en annalkande fiende först av allt borde
anlägga fasta stödjepunkter för att därefter systematiskt arbeta sig
fram mot de ryska linjerna. Han skulle belt säkert besluta sig
för ett regelmässigt och långsamt förlöpande ställningskrig;
framförallt skulle han komma att endast »sagteligen avancera». —
Det var så tidens skick och bruk. Med en befälhavare och en
armé, vilka icke voro sinnade att strida efter de på kontinenten
sedan länge vedertagna reglerna, var närmare umgänge icke
önskvärt!
Men om sedvänjorna från nederländska krigsskådeplatser blivit
följda vid Narva, skulle avgörandet ha kunnat taga dygn och
veckor, om det nu alls stått att vinna. Till sådan väntan fanns
icke tid för den svenska ledningen. Landet hade plötsligt och
utan varning angripits av tre fientliga makter, sammanslutna i
fast och målmedvetet förbund. Mer än någonsin förr gällde det
statens tillvaro och folkets frihet. När så var fallet, kunde de
lineara kabinettskrigens konstmässiga manövreringar och
schematiska fäktningar icke leda till målet. Här fanns ett obetingat
krav på snabbt anfall och på avgörande — mot den ene
först, mot den andre därefter.
Sådant hade det svenska väldets läge varit från statens
ursprung och början. Från första stund hade land och folk varit
omgivna av fientligt sinnade grannar, som ville förvägra den
framväxande nationen rätten till fritt liv. Och svårigheterna hade
skärpts, då dessa grannar träffat avtal om gemensamt
uppträdande. Redan i 1400-talets sista decennium hade den danske kung
Hans med Ivan III Vasiljevitj i Moskva undertecknat en traktat
om »kärleksfullt förhållande och broderlighet», ett förbund, som
i sina verkningar ledde till Sten Stures fall. Det svenska väldets
nödtvungna och naturliga strävan att vidga det trånga utrymmet
mellan omgivande fiender förde senare till konflikter med nya
grannar. Gustaf II Adolfs tre ärvda krig hade givit en
fingervisning om, vad man skulle kunna vänta. Vid det stora nordiska
krigets utbrott var fienderingen fullt sammansvetsad.
För oss, som under världskrigets år varit vittnen till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
