Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Högerns valnederlag. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligheter till framgång, därigenom att det bereder tillfälle att
nagga högern i kanterna. Det bekanta »tuschstrecket» går i våra
dagar till vänster, icke till höger om folkpartiet, och detta torde
väl även stå klart för dess nya män, som numera utan olust kunna
tänka på framtiden i stället för att som den äldre generationen
gräva ned sig i 1914 års motsättningar.
Högerns nederlag är slutligen föga mindre än katastrofalt.
Absolut taget är förlusten över 70,000 röster; men för att bibehålla
sin ställning hade partiet i stället behövt öka sitt röstetal med
minst denna siffra; nu inträder en nedgång i andelen av
valmanskåren på nära 6 % i jämförelse med 1932, nära 12 % i jämförelse
med segervalet 1928 och 8½ % i jämförelse med 1924 års siffror.
Inom socialdemokratien har man ej heller försummat att jubla
över huvudmotståndarens olyckor, och hr Engberg, som under
valstriden lagt av sin klerikala pondus, har begagnat tillfället till
diverse utfall mot högerns ledare.
Många orsaker kunna tänkas. Utan tvivel har det betytt mycket,
att högern haft en annan uppfattning av den borgerliga
valsamverkans innebörd än mellanpartierna. Såvitt man kan konstatera,
har dess agitation så gott som undantagslöst riktat sig enbart mot
socialdemokratien och kommunismen men däremot lämnat de
andra borgerliga i fred. Detta har tydligen varit att visa alltför
stor samvetsömhet. Särskilt bondeförbundet har genomgående
visat sig obundet av alla dylika lojalitetshänsyn, och i själva verket
torde det endast vara genom att värva röster från sina allierade
med lock och med pock, ofta med de fackliga
lantbrukssammanslutningarna som instrument, som partiet undgått att se sin
stagnation utbytt mot direkt tillbakagång. Det står utom allt
tvivel, att bondeförbundets agitation ute i bygderna i allt större
utsträckning börjar använda sig av metoder, liknande dem som
komma till användning inom fackföreningarna för att hindra
avfall från den allena saliggörande socialistiska läran. I många
trakter är det numera för en svensk lantbrukare eller lantarbetare
förenat med ej obetydliga risker att öppet erkänna sig vara
högerman eller folkpartist. Dessa omständigheter böra beaktas, då man
söker förklaringen till högerns tillbakagång på landsbygden.
Vidare har tydligen en viss förvirring gjort sig gällande i
avseende på högerns politiska program. Det är allmänt känt, att
högerpartiet på senare år kommit att intaga en betydligt mera
positiv ställning än tidigare till socialt reformarbete, och att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
