Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 13 oktober 1936 - Regeringskrisen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottaglighet för rysk propaganda. Man fordrade omedelbara
åtgärder. Endast IKL:s och samlingspartiets tidningspress frossade i
promemoriornas detaljer, jublande över att praktiskt taget alla i landet
utom den yttersta högern kommit i misstänklig dager.
Eegeringen märkte ej genast faran. Inrikesminister Puhakka
besvarade ett spörsmål om saken i riksdagen med urskuldanden:
promemoriorna voro icke till sin ordalydelse slutligt avslipade,
polischefen hade varit på ledighet, ett misstag hade begåtts när
promemoriorna inlämnats till domstol och sålunda nått offentligheten, de
personer och organisationer som nämnts voro ingalunda beskyllda
för kommunism, det var endast nödvändigt att man hade noggranna
uppgifter om dessa föreningar o. s. v. Mot detta svar, däri lästes
mycket litet ogillande över polisens verksamhet, reagerade opinionen
häftigt. Jordbruksminister Jutila ansåg sig okollegialt behandlad
och gick, och i riksdagen förbereddes från åtminstone två håll
interpellationer, vilka med visshet fört till ett förkrossande nederlag för
regeringen, minst 4/5 av riksdagens medlemmar skulle obetingat hava
röstat emot densamma.
Hr Kivimäki manövrerade in i det sista med utomordentlig
skicklighet. Riksdagen behandlade kort innan interpellationerna skulle
inlämnas tvenne lagförslag om förnyelse av strafflagens kapitel om
lands- och högförräderi. Då det syntes troligt att dessa förslag icke
skulle bliva godkända, gjorde hr Kivimäki oväntat av dem
förtroendefråga. Riksdagen lät sig överrumpla, lagarna fälldes med
obetydlig majoritet och med dem regeringen. Hr Kivimäki kunde
nu peka på att han stupat i kampen för landets skyddande mot
lands- och högförräderi samt slapp smäleken och det förkrossande
nederlag, som väntade vid behandlingen av Detektiva Centralpolisens
promemorior.
Den nya regeringens bildande mötte stora svårigheter. I
riksdagen fanns en stark opinion för en allmän samling på demokratisk
och parlamentarisk bas, d. v. s. en regering av socialdemokrater,
agrarer, svenskar och framstegsmän. En sådan regering skulle hava
disponerat över 165 av riksdagens 200 röster. Men president
Svinhufvud vägrade att taga socialdemokraterna med, även som
minoritet i en borgerlig regering. Han önskade i stället en borgerlig
samlingsregering, bildad av agrarer, svenskar samt framstegs- och
samlingspartierna. Dessa skulle hava disponerat över 101 röster. Trots
att den senare kombinationen tedde sig om möjligt ännu brokigare
än den förra åtog sig riksdagens talman, agraren Kallio, att göra
ett försök. Det visade sig emellertid genast att de andra partierna
ej önskade få samlingspartiet med, dess demokratiska sinnelag
befanns icke pålitligt, men partiets medverkan ordnades dock genom
att två personligen oklanderliga fackministrar från samlingspartiet
inträdde i regeringen. Då agrarerna icke avstodo från att
regeringsprogrammet skulle upptaga universitetets förfinskning blevo
svenskarna utanför. President Svinhufvud vägrade först godtaga hr
Kallios lista utan svenskar — den upptog nio agrarer, tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
