Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historien — en försummad nationell tillgång. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien — en försummad nationell tillgång
för den bildade allmänbeten. Av förlagen ocb pressen kunde man
begära större aktivt intresse för vårt eget lands vetenskapliga
historiska produktion, varvid det faktiskt skulle vara av stort
praktiskt värde, om förläggarna kunde övervinna sin skräck för
notapparat, åtminstone så långt, att en uttömmande dokumentation
tillätes i bokens slut. Detta system tyckes fungera
tillfredsställande i Tyskland, t. o. m. i billighetsupplagor. Ur praktisk
synpunkt äro fotnoter naturligtvis att föredraga. En både viktig ocli
ekonomiskt riskfri uppgift för något förlag vore att utgiva en
Sveriges historia i tre eller fyra band, vilken vid den akademiska
undervisningen kunde ersätta Sveriges historia till våra dagar, vars
femton band äro alltför omfattande och dyrbara för denna funktion.
En utvidgning och omläggning av skolundervisningen, som
möjliggjorde en grundligare, konkretare och mer sammanhängande
föreställning om Sveriges och de viktigare främmande makternas
politiska utveckling, vore en grundförutsättning för att åt
historien återvinna den roll, som borde tillkomma den i svenskt
bildningsliv ocli svenskt politiskt arbete.
Viktigast synes dock vara att genom statsmakternas försorg få
det rätt omfattande, på vitt skilda håll bedrivna editions- och
forskningsarbetet såvitt möjligt bättre organiserat ocli ordnat på
en solidare ekonomisk basis. Framför allt borde åtminstone de
viktigare företagen göras oberoende av understöd från fonder, som
äro hårt tagna i anspråk av andra vetenskaper men som i
fortsättningen så mycket bättre borde kunna bispringa enskilda historici,
om de befriades från att stödja de stora företagen på
hävdaforskningens område. I ett flertal tyska stater och provinser, t. ex.
Bayern, Baden, Rhenlandet, Saxen och Hannover, inrättades
under 1800-talet »historiska kommissioner», som med stor framgång
arbetat såväl för att göra källorna tillgängliga som för att
inrikta forskningen på betydelsefulla problem. En motsvarande
svensk institution, stödd på tillräckliga ekonomiska resurser, i
främsta rummet av statsmedel men med frihet att för därtill
lämpade uppgifter vädja till städers, institutioners och enskildas
frikostighet, skulle kunna fylla en mycket viktig plats i svenskt
vetenskapligt liv. Den borde ej begränsa sig till rena
källpublikationer utan i likhet med flere av de tyska motsvarigheterna
utgiva även sådana vetenskapliga undersökningar, som fordra ett
större mått av organisation och samarbete. En förelöpare till en
dylik verksamhet finns ju i Stadshistoriska Institutet. Möjligen
705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
