Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Svenska krigarmonument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
ligga inom Sveriges — liksom varje annat lands — intresse att hålla
på sitt och trygga de värden, som i förgången oeh nuvarande tid
konstituera svenskt väsen. Narva är en förträfflig exponent därför,
alla invändningar till trots. Mannakraft och nationell offervillighet
ingå ej i våra kulturbolsjevikers utrustning, och liksom tarvligheten
och ondskan ej pläga få någon sentima hyllning må dvärgalåten även
lämnas åt den stora tystnaden. Genteomt talet om att
Narvamonu-mentets resande på estniskt håll skulle tolkas som en svensk
försvarspolitisk utfästelse må endast tilläggas, att esterna själva
bestämt avvisat denna tanke, alldeles oavsett att de ingalunda äro
tillräckligt okunniga om svensk politik för att därvidlag göra sig några
illusioner.
Vid Narvamonumentets avtäckning syntes en tidning vilja göra
gällande, att Sverige skulle brista i pietet mot fädrens bragder på
slagfältet. Uttalandet innehåller tvivelsutan en kärna av sanning
men kan ej anses fullt rättvist. Undersöker man saken, finner man
många platser, där eftervärlden i sten eller koppar bevarat minnet
av den svenska krigsmaktens insatser. Man finner vidare, att icke
blott den ärorika segern utan även det hedersamma nederlaget
hyllats. Det har alltså ej varit tal om skrytsamhet och punschpatriotism
utan om en gärd till den trofasta pliktuppfyllelsen och det ärliga
svenskmannasinnet.
En inventering av antalet minnesstenar över drabbningar i Sverige
ger följande resultat. Från medeltidens krig hava hugfästs slagen
vid Kungslena 1208 och Gestilren 1210, striderna på Gotland 1313 och
1361, drabbningen vid Falköping 1389, slaget vid Brunkeberg
(Sten-Sturemonumentet i Uppsala) och fäktningen vid Bogesund 1520.
Gustaf Vasas frihetsrörelse har särskilt i Dalarne bevarats i troget
minne, och här finnas minnesmärken i Mora, Rättvik, Svärdsjö,
Torsång, Isala lada och Sälen. Striderna vid Brunnbäcks färja och Läby
vad 1521 hava ej heller blivit bortglömda. Från senare hälften av
1500-talet märkas slagen vid Axtorna 1565 och Stångebro 1598. Jesper
Mattssons Cruus’ lyckade fäktning mot danskarna vid Kinna 1611,
smålänningarnas framgång vid Tenhult 1611 och Gustaf II Adolfs
räddning vid Vittsjö 1612 hava likaså hedrats med minnesmärken.
Från en något senare tid märkas prästen Daniel Buscovius’
segerrika tåg mot Särna 1644, striden vid Genevad 1657 samt
drabbningarna vid Fyllebro 1676, vid Lund 1676 oeh Landskrona 1677. Av stora
nordiska krigets tilldragelser må nämnas Hälsingborg 1710,
Strömstad 1717, Skogsö vid Saltsjöbaden 1719 samt Armfeltska tåget, vilket
hedrats med minnesmärken i Duved, Handöl, Ånn och Bustvålen.
Slutligen märkas minnesmärken över striderna vid Hörnefors och
Sävar 1809. Nämnas må även minnesmärkena vid Älvsnabben och
Peenemünde, Gustaf II Adolfs avseglings- och landstigningsplatser
1630. Dessutom tillkomma en mängd minnesmärken över svenska
arméns mötesplatser samt över enskilda härförare eller krigshjältar
såscm Engelbrekt, Johan Banér (jättesten i Linköping), Lennart
Torstensson (minnessten i Forstena, Västergötland), Erik Dahlberg (Karls-
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
