Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Kampen mot religionsförföljelsen i Sovjetryssland. Av C. G. Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
ras »ok». Betecknande för sovjets inställning är följande yttrande
av Lenin: »En kel värld av smuts, av synd, av våld och fysisk smitta
är — emedan den framträder öppet — vida mindre farlig än den
mest subtila, förandligade ocli rena gudsidé.»
Inom sovjetriket bedrives propagandan mot religionen särskilt av
»de kämpande gudlösas förbund», som står i intim förbindelse med
»de proletära fritänkarnas föreningar» och liknande organisationer
i talrika andra länder. Märkliga äro en del uttalanden i »riktlinjer
för de kämpande gudlösas verksamhet». Så skriver förbundets
ledare, Jaroslavski (alias Gubelmann) i dess tidskrift Besbosjn k bl. a.:
»Blott en opportunist kan tro, att den religiösa människan kan vara
kommunist. På den antireligiösa fronten finns ingen vilodag, intet
vapenstillestånd. Tvärtom måste vi aktivera denna front,
reorganisera hela den antireligiösa propagandan, bättre utrusta våra
kamptrupper. Vi måste icke blott framhålla, hur religionen fjättrar oss
socialt, utan även utnyttja den vetenskapliga kritiken på religionen,
klargöra den avgrund, som skiljer religionen från vetenskapen och
hjälpa massorna att komma över denna avgrund. Det är vår uppgift
för de kommande åren. Ty kampen mot religionen är kampen för
socialismen.» — »Riktlinjerna» taga sikte på
gudlöshetsundervisningen i skolorna och på verksamheten bland bönderna. Särskild
uppmärksamhet ägnas vidare åt att inleda och utvidga förbindelserna
med antireligiösa organisationer i utlandet. Slutligen
rekommenderas livligt arbete i kolonierna, d. v. s. bland färgade folk i främmande
världsdelar. I Frankrike utges publikationen »Terre nouvelle» — ett
motstycke till den i Ryssland utkommande »L’Église vivante», vars
specialitet är att skandalisera kyrka och präster. Illvilliga
propa-gandister innästla sig i kristna företag, sprida insinuationer ocli
lögnaktigt skvaller.
Svårast har naturligtvis den nedbrytande verksamheten gått ut
över religion, kyrkor, präster och religiösa församlingar inom
Sovjetunionen själv. I första hand drabbade förödelsen den grekisk-katolska
eller »ortodoxa» kyrkan. Av dess tiotusentals större och mindre
kyrkor ocli kapell samt kloster återstå numera några få hundratal.
Ofantligt många ha bränts eller raserats; andra lia omvandlats till
klubblokaler, teatrar, biografer, »gudlöshetsmuseer» m. m. Några
märkligare kyrkor bibehållas för att visa turister. Massor av präster
— från metropoliter och biskopar till de enklaste poper — ha dels
avdagatagits, dels kastats i fängelse eller släpats bort till
»arbetsläger» vid gruvor, vid järnvägsbyggen i Sibiriens skogar, till
Solo-vetskiöarna i Vita havet för att träla och lida i åratal —
deportationerna gälla ofta i tio år — och i många fall duka under såväl av
köld, svält och umbäranden av alla slag som av ett omänskligt hårt
arbete. Enligt en polsk tidning (Viskresnoje Tekenje, Varsjava, n:r 7
för 1936) uppskattas antalet ortodoxa präster, som på sådant sätt
behandlats, till omkring 40,000.
Om än något senare lia förföljelserna gått fram lika fruktansvärt
över katoliker, protestanter och sekterister i Ryssland. Mycken upp-
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
