Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Arvid Lindman †. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Lindman †
vid lätt att döma anakronistlskt ocli förbise det för honom
naturliga i att ej för djärva idéers skull vedervåga sitt socialt
heterogena partis sammanhållning, ty han visste själv bäst, vad dess
uppbyggande kostat i åratals arbete. I sin kammare framträdde
han utåt som den suveräne ledaren, färdig att i stora som små
frågor svänga partiets färla; hans makalösa kvicktänkthet — i
medvetande om vilken han kunde frestas att icke alltid tänka djupt
— medgav honom att genast fatta kärnpunkten, därvid förhjälpt
av sin ovanliga om än litet säregna debattör- och
improvisationstalang. Hans redobogenhet att draga de tyngsta lass och hans
outslitliga kraft måste på alla håll väcka både förundran och
beundran; medaljens frånsida var, att souschefernas utrymme i
debatterna ofta blev för trångt till men för deras auktoritet i
andra läger och för återväxten inom ledaregalleriet.
Det tillhör de konservativa politikernas otacksamma lott att
enligt den populära föreställningen vara urarva i framåtskridandet.
När Arvid Lindmans historia en gång skall skrivas — och en
liten början har redan gjorts — kan detta icke med rätta komma
att sägas om honom. Hans namn saknas visserligen under många
beslut, däribland även olyckliga beslut, men det är också
oupplösligt förknippat med ett otal andra. Här skall blott eriaras om
hans belijärtade ingripanden rörande malmfälten, hans
omhuldande av skogen, hans outtröttlighet i försvarsfrågan, ocli på
sistone hans oräddhågade bistånd vid hjälpaktionen till förmån
för jordbruket. I unionsfrågans slutskede kommer säkert
framtida forskning att tillmäta hans insatser som rådig sjöminister
och oförskräckt ledamot av den i Stockholm kvarvarande
regeringen en icke ringa betydelse. I demokratiseringsprocessen
insatte han i rösträttsfrågans första etapp med känd effekt sin
auktoritet mot den tredskande första kammaren; kort före sin
avgång navigerade han högern med fast hand bort från de
antidemokratiska strömningar, som efter Hitlerrevolutionen som
modenyck spredo sig även till Sverige. En lika stor förtjänst om
det svenska folkstyret inlade han genom sin ansvarskännande
måttfullhet som oppositionsledare. Sin huvuduppgift såg han
själv i att låta det nya samhället organiskt, utan tvära
brytningar eller förödande strider växa in i det gamla. Så fördjupade
som motsatserna för tjugo à trettio år sedan voro, så misstroget
som gammalhögern och vänstern då uppkastade barrikader mot
varandra, liar denna förmedling av övergången mellan gammalt
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
