Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
ändringar i tryckfrihetsförordningen, vilka bl. a. gingo ut på att
juryn skulle avskaffas och att det skulle ställas borgen för
periodiska skrifters utgivande. Medan t. ex. Geijer uttalade sig för
juryns bibehållande, tillstyrkte Tegnér utskottets förslag. »Det
gives», yttrade han bl. a., »i ett människosamfund ingen annan
verklig frihet än en lagbunden. Vad som icke tål lagens ocli
domstolens prövning, är eller blir självsvåld, ej frihet. Jag älskar
tryckfriheten såsom människosinnets allmänna rätt, som
bildningens organ, som samhällets livsprincip, som grundlagens
kärna. Men just därför anser jag henne för ädel att behöva det
tvetydiga skyddet av ett privilegierat forum. Därigenom att
hennes ungdoms-kitslighet beivras, även med stränghet, kväves hon
icke, utan hon stadgas och växer till i år och visdom; och som
sådan kan hon med frimodig panna inställa sig inför varje
rättvis domstol.»
Eedan under 1809 års kris hade Tegnér uttalat sin förhoppning
om ett mycket fritt regeringssätt, varigenom alla nationens
krafter kunde anspännas; därmed förenade han kravet på allmän
värnplikt. Det nya statsskicket gillade han visserligen icke i alla
delar, men ban ansåg det dock vara långt bättre än det förra, och
särskilt betraktade han tryckfrihetens garanterande i grundlagen
som en stor förmån. I 1809 års män, särskilt Georg Adlersparre,
såg han fäderneslandets välgörare och hjältar; då ban på äldre
dagar utgöt sin förbittring över den vrångbild av friheten, som
den liberala pressen erbjöd, gav han ordet till Georg Adlersparres
skugga, som talade varnande ord till det svenska folket. Mot
Karl Johan var Tegnér som bekant övervägande antipatiskt
stämd, främst emedan han gäckat Tegnérs hopp om Finlands
återförvärvande, men även av motvilja mot regeringssystemet —
»komplimenteringssystemet», »spionerisystemet», »hovkryperiet»
och vad andra vackra namn han använde därom. »Kungen må
vara på sitt vis en stor man», skriver han till Franzén 1830, »men
just därför är han också svår att berömma; och fullkomligt
löjligt förefaller det mig att tala om folkets kärlek till en man, som
varken känner dess språk eller seder, och som med folket har vida
färre beröringspunkter än lians hovmän och övriga drängar.»
Han antyder, att regeringen regeras av kapitalister, och lian
fruktar, att riksens ständer ingenting våga säga »för judarnas rädslo
skull». Den opposition Tegnér påfordrar borde emellertid vara
saklig, grundad på verklig sakkännedom; den borde egentligen
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
