Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Skaldepolitik. En axplockning ur Esaias Tegnérs politiska uttalanden. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldepolitik
käringarna eller lagsöka den som är bankrutt.» — »Lusiga
stats-förbättrare, personifierade trivialiteter, rackare-patrioter» äro
epitet, som han begagnar om de liberala koryféerna Anders
Danielsson, Gustaf oeh Lars Hierta, Dalman, Crusenstolpe och Petre. I
ett brev till Atterbom (sept. 183S) heter det: »Massan, den stora
pluraliteten, är och blir fördärvad. Ty det är .just en förbannelse,
som ligger över tiden, att rabulismen bildar sin publik efter sitt
eget beläte. Den är beräknad på pöbel och har ingalunda
missräknat sig; ty pöbelelementer finnas i alla folk, ehuru jag ej
känner något, där de så hastigt ocli allmänt utbildat sig som vårt...
Min forna dröm om svenska folkets ära och modervett är
längesen utbränd och skingrad för alltid.»
Allvarligare och något mer behärskat tar Tegnér på saken i
sina skoltal, ehuru han även där ofta uttalar sig på ett sätt, som
ingalunda överensstämmer med en senare tids fordran, att skolan
skall vara neutral i politiskt avseende. »Historiens blad äro inga
Aftonblad», säger han på Växjö gymnasium 1834. »De lära oss
tvärtom, att vad som skall vara länge måste ha tid att stadga sig
och mogna, att den sansade, småningom utbildade reformen
vanligtvis fört folken framåt, då den brådstörtande revolutionen
kastat dem tillbaka. De lära oss, att statens sår måste läkas inifrån,
icke genom det vita plåster, som dagens kvacksalvare-vishet
klemar däröver.» Han varnar för klandersjukan ocli
söndringsandan. Den fria yttranderätten är inte detsamma som
»skyldighet eller ens rättighet att i tid och otid klandra och mästra
styrelsens åtgärder. De styrande äro också människor!»... »Jag
misstänker alltid», säger han, »den, som säger sig vilja förbättra
och börjar med att förbittra.» En annan gång — i Växjö 1839 —
påtalar han ytligheten och abstraktionen i de liberala lärorna.
Samhällsfrågornas lösning »ligger icke så på ytan, som våra
tidningsskrivande småherrar föreställa sig. Den ligger i
världshistoriens djupaste mysterier, i erfarenhetens hemligaste och lönligaste
skattkammarvalv. leke heller är den att söka i en tom och löslig
abstraktion, som står och skummar dräggen av alla samhällets
förhållanden och skär till konstitutioner såsom ett överplagg,
som skall passa för alla.» Det är inte — framhåller lian vidare —
nationens yppersta män i vetenskap och konst, som bära fram de
nya idéerna; »det är endast litteraturens kryp- och skridfän, de
eAdga anonymerna i tankens ocli snillets värld, som hittills fört den
moderna frihetens talan. Denna frihet bär dock synbarligen den
795
56 — 36749. Svensk Tidskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
