Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Jordbrukets arbetslöner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
Emellertid är skillnaden i lönesatser för lantarbetet på olika orter
och i olika kategorier rätt avsevärd. Den fullständigaste och
vetenskapligaste behandlingen av detta ämne återfinnes i en under Gösta
Bagges, Erik Lundbergs och Ingvar Svennilssons namn utgiven
undersökning. (Wages, cost of living and national income in Sweden
1860—1930, Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut 1935.)
Man finner där, att mellan perioderna 1860—1864 och 1910—1913, under
vilka lönerna voro relativt stabila, de årliga lönerna i industri och
bergsbruk stego med 195 %, medan lantbrukets dagslöner stego
allenast med 155 %. Från mediet av 90-talet och fram till världskriget
var långtidstendensen för manslöner i lantbruket i stort sett likartad
som i industri och bergsbruk. Arbetslönerna för lantarbetare och
för industriarbetare stodo ännu åren närmast före världskriget
ungefär i samma förhållande till varandra som vid 1870-talets ingång och
förskjutningarna under krigstiden voro i det hela taget mindre än
vad man kunnat vänta.
Är 1920 började det stora prisfallet både på varor och tjänster,
men först år 1922, då fredskrisens fulla verkningar visade sig, sjönko
lantarbetarnas löner avsevärt mera än genomsnittet av
industriarbetarlönerna. Bristen på mera omfattande kollektivavtal bland
lantarbetarna har säkerligen bidragit härtill. Industriarbetarna lyckades
relativt snart att efter hand förbättra sin lönenivå, vilket icke kan
sägas hava varit fallet med lantarbetarna.
Nominallönen per år för industriarbetare m. fi. har enligt
tillgängliga statistiska uppgifter sedan 1913 ökats med 60 % av
utgångslönerna mera än lantarbetarnas inkomst, och förskjutningen hänför
sig huvudsakligen till tiden efter 1921. Detta sakförhållande är så
mycket märkligare, som under denna period den dagliga arbetstiden
för industriarbetarna betydligt förkortats.
Vad den lokala spridningen av löner angår, så måste man ha i
minnet, när man skärskådar genomsnittet för större distrikt, att
lönespridningen inom smärre lokala enheter har varit ganska avsevärd.
En karta, på vilken lönesatserna i skilda kommuner skulle markeras
med särskilda färger, skulle utgöra en mosaik, i vilken det bleve
nästan omöjligt att upptäcka några dominerande grundtendenser.
Man kunde vänta, att lönernas spridning i olika län i jämförelse
med förkrigstiden nu skulle vara mindre. För en löneutjämning
utgöra kollektivavtalen den viktigaste drivkraften. Och oavsett
kollektivavtalen har ju arbetets gränsproduktivitet en immanent tendens
att utjämna priser och löner. Ju starkare rörlighet inom det
ekonomiska livet och ju strängare planmässighet, desto kraftigare
utjämning. Men olikheterna äro likväl betydande.
De undersökningar, som gjorts, beträffande lönenivåns lokala
olikheter, lämna knappast någon hållpunkt för förklarandet av dessa.
Jordbruksstrukturen tycks lika litet som naturförhållandena spela
någon avgörande roll för löneutvecklingen. Kollektivavtalens
lönesatser angiva i regel en medelnivå, vilket ej hindrar, att ofta nog
vida lägre löner förekomma i gynnade jordbrukstrakter. Skillnaden
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
