Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - En kättare - Hetsen mot Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
famla i ovisshet om det öde, som väntar det moderna samhälle som
nu ligger i stöpsleven, är Adrian Molin en man, en ganska ensam
man, men också en självständig man, som vet hur han vill ha det.
Men hans stora tvivel på borgerlighetens förmåga att förs;å tidens
tecken och att samla sig till ett krafttag gör väl även för honom
den närmaste händelseutvecklingen, med dess många problem ocli
konflikter, spännande oviss.
Modern borgerlighet kan icke komma förbi de frågor, som Molin
i denna skrift behandlar. Det vore förvisst önskvärt, om problemen
kunde lösas i den anda av praktisk erfarenhet och praktisk idealitet,
som Molin representerar. Men samtidigt måste man konstatera, att
vår svenska utveckling inrymmer starka krafter, soin icke
tillbörligt beaktats i Adrian Molins framställning, som av naturliga skäl
icke bara är essayistisk utan också fragmentarisk. Många gånger
skyler den överlägsna essaystilen icke sakliga misstag eller
besynnerliga värderingar; Molins fördömande av 1934 års uppgörelse i
byggnadskonflikten kan väl sålunda endast förklaras av obekantskap
med fakta, ty efter uppgörelsen lia arbetsförhållandena i
utomordentlig grad sanerats, och Molins nuvarande höga uppskattning av Karl
Staaff förefaller mot bakgrunden av vad han förr skrivit
överraskande. Det vore önskvärt, om de i boken avhandlade
frågorna kunde bli föremål för en djupare diskussion — en diskussion
utan sådana tillmälen och hårda ord, vari förf. till skada för sina
egna syftemål excellerar. När det brinner i knutarna äro de hårda
orden förklarliga, men knappast försvarliga.
Hetsen mot
Tyskland.
Under den tid, som förflutit allt ifrån världskriget och
fram till de allra senaste åren, torde knappast något
europeiskt land hava kunnat glädja sig åt så varma och vidsträckta
sympatier hos den tyska allmänheten som Sverige. Vårt lands
rakryggade neutralitetspolitik under kriget stack för tyska ögon
fördelaktigt av från andra mindre staters förstuckna eller öppna tjänster
åt ententemakterna. Den storartade kärleksverksamhet, som under
nödåren efter sammanbrottet visades Tyskland från svenskt håll,
befäste ytterligare dessa sympatier, och i samma riktning verkade
under Ruhr ockupationen och den följande tiden en övervägande svensk
opinions förståelse och moraliska stöd för den tyska regeringens
svåra kamp mot den ensidiga krigsskulddogmen och
Versaillesfre-dens orättvisor. För Sverige har det varit till stor nytta att möta
sådana känslor av välvilja och tacksamhet hos ett av Europas största
folk, ett folk, som mot 20-talets slut återtagit sin likaberättigade
plats bland makterna och med vilket Sverige av ålder haft de
intimaste ekonomiska och kulturella förbindelser. Särskilt på det
sistnämnda området har Sverige i allmänhet varit den mottagande
parten, och icke minst från senare år minnas otaliga svenska
vetenskapsmän den välvilja och älskvärdhet, varmed de mötts av sina tyska
kolleger.
826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
