Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Beskattning och rättvisa. Av Einar Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handläggning i överinstanserna, samt den skyldighet, som föreligger
att oavsett anförda besvär erlägga skatt enligt den av
prövningsnämnden fastställda taxeringen. Att den, som vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförda utskylder, icke blott äger
återbekomma det belopp, han för mycket erlagt, utan även
tillerkännes en räntegottgörelse efter fem procent för år för den tid,
beloppet varit ur hans hand, väger ofta ringa mot de olägenheter,
som beloppets utbetalning för honom inneburit. Ej heller får man
bortse från de besvärligheter och kostnader, som åtfölja en
process i högre instans och som i förening med ovisshet om
resultatet kunna återhålla mången från att fullfölja sin goda sak.
Endast ett fåtal skattskyldiga torde anse sig kompetenta att själva
föra sin talan. De flesta behöva hjälp av advokat eller annan
sakkunnig, som för sitt biträde betingar sig arvode. Även då målet
vinnes, utgår ej någon ersättning för kostnaderna, varför som
regel varje talan i överinstans innebär en ekonomisk uppoffring.
I taxeringsförordningen utsäges, att »beskattningsnämnderna
skola vid fullgörandet av sina uppdrag ställa sig till ovillkorlig
efterrättelse de föreskrifter, skatte- och taxeringsförfattningarna
innehålla, samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade
uppgifter och för övrigt kända förhållanden, efter bästa förstånd
åsätta taxering, så att densamma varder i möjligaste måtto
likformig och rättvis». Ingen torde ifrågasätta, att icke denna
föreskrift noga beaktas av dem, som i nämnderna utföra ett ofta
betungande arbete. Icke heller ifrågasättes landskamrerares
ämbetsskicklighet eller betvivlas att de, såsom det även heter i
förordningen, »noggrant undersöka huruvida taxeringarna äro med
skatteförfattningarna överensstämmande». Men vad som
ifrågasättes är, huruvida lagstiftningen rörande taxeringsarbetet i
underinstanserna, d. v. s. taxerings- och prövningsnämnderna är
sådan, att den skapar förutsättningar för en »i möjligaste måtto»
rättvis beskattning. Anledning finnes att antaga, att så icke är
fallet. De skattskyldiga hava ett berättigat krav på att vid
taxeringarna få uppträda såsom med kronan jämställda parter. Vid
skatteförfattningarnas tillämpning får staten varken direkt eller
indirekt åtnjuta någon förmån framför den enskilde. Det måste
finnas verkliga garantier för att rättssynpunkterna bliva allena
avgörande. Sådana garantier föreligga icke, så länge staten
såsom sker genom kronoombudet i taxeringsnämnderna dömer i egen
sak och så länge landskamrerarna skola i prövningsnämnderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
