Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - En dialog om friheten. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Rätt dogmatisk är Gunnar Lindströms dom om alla de
skyddsåtgärder, som inbegripits i slagordet välfärdspolitik. Han anser att
blott jordbrukarna gynnats; dessa ha likväl allt fortfarande det vida
sämre ställt än industriarbetarna. Ett korrektiv mot det
arbetsmono-pol, som gynnat de organiserade industriarbetarna, kan ej anses
obilligt. Att hela den jordbrukande befolkningen »lever på samhällets
bekostnad» skulle man möjligen kunna säga, om prisbildningen på
varor över lag vore fri, så att alla andra producenter finge blott sin
»naturliga» ersättning. Men när de organiserade arbetarna tillkämpat
sig en långt högre lön än lantbrukarna och lantarbetarna, duger det
icke att förklara varje ingrepp i prisbildningen till de senares förmån
såsom stridande mot friheten. Ty så är ju i än högre grad fallet med
de arbetslöner, som bero av arbetsmonopol. Detta måste väl
författaren mer än väl veta, men varför då använda frihetsbegreppet som
tillhygge mot lantbefolkningen!
Den ekonomiska frihetens ursprung och genombrott ha emellertid
blott föga intresse, när man vill analysera dess funktion i det
nuvarande samhället, eller rättare den funktion den skulle få, om den
återinfördes efter det recept, som aldrig genomfördes ens under
frihandelns glansperiod.
Redan för att proklamera ett upphävande av alla mot friheten
stridande monopol skulle fordras en diktatur. Ocli den sålunda
proklamerade friheten skulle ej få annan funktion än att nu, när man
känner organisationens makt och allehanda knep med
sammanslutningar, gynna de monopolbildningar, som bäst kunde dölja sig. Men
friheten väcker knappast tillräcklig entusiasm för ett allmänt
korståg, och iscensattes ett sådant, finge det ej mera likhet med
liberalismens idéstrid än de moderna kolonialkrigen med de medeltida
korstågen.
För Märta Leijon är friheten kort och gott en övervunnen
ståndpunkt och framför allt: oräntabel. Knappt med ett ord antyder hon,
att hela det senaste seklets materiella uppsving grundats på
näringsfrihet och att fortsatt framåtskridande uppenbarligen har till
förutsättning en viss rörelsefrihet. Staten skall reglera x>roduktionen,
varmed ju följer en allt längre gående tvångsmakt. Hon vill säkerligen
gärna instämma i Gunnar Lindströms ord, att »icke plogen utan
röstsedeln är numera jordbrukarens viktigaste redskap». Men dennes
ord äro menade som klander däri hon nog ej instämmer. Tyvärr
tillspetsar han detta på ett sätt, som gör läsaren oemottaglig även för det
berättigade i hans patos. »De svenska bönderna», säger han, »ha i
själva verket förfarit på samma sätt som bönderna i Latium under
den romerska republikens sista tid, då de övergåvo sina gårdar ocli
flyttade in till Rom för att i egenskap av röstberättigade medborgare
låta underhålla sig på statens bekostnad». Vilka svenska bönder ha
övergivit sina gårdar i detta syfte! — Att det skall vara så svårt att
förena lärdom med sunt förnuft!
Märta Leijon undgår lyckligen den svårigheten. Hennes lärdom
sträcker sig ej en tum längre än den synkrets, som hennes vakna och
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
