Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - Sovjet och Stalinkulten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekryteras den numera helt ur arbetare- och bondebefolkningen och
kan fördenskull räknas ingå i dem.
När det gäller artikel 17 i den nya författningen, som behandlar
delrepublikernas rättigheter att när som helst utträda ur
Sovjetunionen, ha tydligen meningarna inom Sovjet varit ganska delade.
En hel rad förslag förordade, att denna paragraf helt skulle strykas
ur den nya konstitutionen. Stalin tager emellertid saken ganska lugnt
och säger, att denna paragraf är helt i överensstämmelse med den nya
författningens anda: frihet och likaberättigande. Låt paragrafen stå
där, säger Stalin, ty inte finns det väl någon delrepublik, som kan
önska att bryta sig ut ur vårt förträffliga förbund av fria oberoende
republiker? Hur skulle för övrigt detta kunna äga rum? Det skulle
endast kunna tänkas för de republiker, som ligga i ytterkanterna av
Sovjetunionen, och det skulle förutsätta, att de hade någon annan
stat att ansluta sig till. Om någon stat i det inre av Sovjetunionen
skulle önska att frigöra sig, hur skulle den då kunna existera,
omgiven som den är av sovjetrepubliker på alla sidor? Här säger Stalin
icke rent ut, att man äger medel att hålla den kvar både med militära
och ekonomiska maktmedel, men man förstår lätt vad som
underförstås. En allmän ekonomisk bojkott mot t. ex. kazakiska republiken
skulle ganska snart få den att komma på andra tankar än att slita
sig loss från de övriga goda kamraterna.
Under stormande applåder upptog Stalin den punkt, som berörde
upprättande av ett särskilt folkkommissariat för krigsindustrien.
Här hade den store ledaren inga anmärkningar att göra. Det var väl
närmast ett rent förbiseende, att den icke kom med i det ursprungliga
förslaget, eller ville han måhända låta folkets försvarsvilja
framtvinga detta förslag till förbättring? Varför icke misstänka att högsta
arméledningen hade ett finger med i spelet?
Det fanns många sovjetmedborgare, som tyckte att man gick för
långt i älskvärdhet mot kulttjänare (d. v. s. präster), vitgardister och
överhuvud taget folk, som kunde betecknas som motståndare till den
nuvarande regimen, då det i författningsförslaget gavs rösträtt även
åt dem. Många förslag inkommo, som gingo ut på att dessa
kategorier av medborgare skulle leva rättslösa som förr. Men Stalin
motsatte sig med en flott gest: vi har kommit så långt att vi icke längre
har något att frukta av dessa f. d. förbrytare. Mellan raderna läser
man: ha vi icke vår förträffliga GPU — NKVD — som kan taga hand
om dessa element i fortsättningen likaväl som nu? Ty i den nya
författningen står ingenting om att den hemliga polisen skall avskaffas.
Visserligen finner man, att ingen sovjetmedborgare längre kan häktas
utan domstolsbeslut eller sanktion av allmän åklagare, men det råder
inget tvivel om, att lagen är ganska tänjbar på den punkten. Det
ingår ju i den nya författningens anda, att alla skola vara
likaberättigade. Sovjetunionen föregår med gott exempel i en tid av ondska.
För övrigt, tillägger Stalin, skulle ingen skada vara skedd, om det i
någon republik invaldes sådana skadliga element som poper eller
vitgardister. Det skulle vara alldeles utmärkt, ty då skulle vi förstå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
