Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - Riksdagspremiär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
nuftigt skäl talade för att under högkonjunkturen sänka skatten —
just då hade skattedragarna lättast att betala! — kunde
riksstatsför-slaget ej gärna bjuda någon spänning. Ur det rådande välståndet har
regeringen i hög grad utan egen förskyllan presentats tillgångar,
vilka aldrig någonsin förr stått till en regerings förfogande.
Finansministern, vilkens tekniska skicklighet åter dokumenterats, lyckades
i konststycket att undgå skattesänkning genom att finna plats för
främst en del nya sociala utgifter liksom för lönestegringar, även
om dessa senare tydligen icke i allo komma att motsvara
vederbörande tjänstemannagruppers upphaussade förväntningar; med
återstoden av tillgångarna har finansministern fullföljt sin synnerligen
lovvärda strävan att avskriva oräntabelt lånekapital. Så gynnsam
som situationen tett sig för hr Wigforss, har finansplanen och
budgetförslaget i år måst betraktas som en lätt uppgift.
Kännedomen om inställningen hos bondeförbundet i fråga om den
progressiva statsbeskattningen gör det även osannolikt att räkna med att
riksdagen nu skall inlösa de skattelättnadsväxlar, som den vid
påläggandet av skatterna utställde. Däremot skulle det kunna tänkas,
att riksdagen — soin exc. Hansson ej velat se vara någon
»nickedocka» — visar sig generösare mot tjänstemännen än regeringen, och
med hänsyn till de första lönebeslutens prejudicerande betydelse
rubbar budgetplanen. Även om ett sådant resultat vid vårens lönebeslut
skulle vara mindre antagligt, är en sak dock given: att riksdagen
kommer att utsättas för ett tryck från tjänstemännens sida i form av
uppvaktningar och skrivelser av sällan skådad omfattning.
Den största uppmärksamheten under riksdagen kommer säkerligen
händelserna inom bondeförbundets riksdagsgrupp att tilldraga sig.
Denna har att för första gången uppträda som ett väldisciplinerat
regeringsparti. Efter att i åratal ha skurit sina största lagrar i
striden mot folkskollärarna stå bondeförbundarna nu inför plikten att
votera lönehöjningar åt dem; efter att vid höstens val ha sökt sin
framgång som motståndare till pensionernas dyrortsgruppering
åläggas de nu att nästan obesett svälja fjolårets med rekordhastighet
avvisade regeringsförslag i ämnet. Det skulle högeligen förvåna, om
den nya rollen av gemene man inom partiet betraktades som rolig.
Det skulle än mer förvåna, om icke många bondeförbundare vid dessa
och liknande frågors avgörande sveko regeringens paroller. Det
kanske sannolikaste är, att partiets taktik blir den rationella
klyvningens: regeringens segrar tryggas även i första kammaren, därest
oppositionsrösthjälp skulle svika, men partiets prestige bland
väljarna räddas genom att de gamla bondesynpunkterna fortfarande
samla en lagom manstark grupp »självständiga». Måhända bör
förstärkningen av bondeförbundets andrakammarledning med den inom
partiet synnerligen inflytelserike kronobergaren hr Hjalmar Svensson
i Grönvik tolkas som ett tecken på att en viss självhävdelse hos
partiet rnera oavhängigt sinnade. I varje fall torde nog hr
Pehrsson-Bramstorp få känna på några av de svårigheter, som
lantmannapartiets ende statsminister, greve Arvid Posse, fick genomgå, när
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
