Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat och kyrka
uppbyggandet av sina församlingar. Nu äro prästens
försummelser i hans officiella ämbetsplikter, särskilt med avseende på
kyrkobokföringen och i synnerhet hans befattning med lysning och
vigsel, noga, övervakade och bestraffas av världslig rätt. Men inom
området för hans rent andliga gärning är den rena försumligheten
oåtkomlig, så länge de rent legala plikterna med avseende på
gnds-tjänster och ämbetsförrättningar iakttagas.
Den som fått sin historiska skolning under Harald Hjärnes
kateder, återkomme]’ vid studiet av dessa problem städse till de
satser, vari han i slutet av sina klassiska föreläsningar om »Stat
och kyrka» sammanfattar sin syn på den inre dialektiken i dessa
samfundsbildningars förhållande till varandra. Han framhåller
liär, liur en statsmakt, som vill sörja även för ungdomens fostran
och folkets andliga hälsa, vårda rätten och utöva filantropisk
verksamhet, icke kan underlåta att »även använda ocli vädja till
sådana krafter, som falla inom det kyrkliga området». Hjärne
fortsätter:
»Huru än dessa krafter månde uppfattas å ömse sidor, måste alltid
de ledande grundsatserna för samhällsarbetets skötsel och fördelning
förbliva outtömliga källor till konflikter ej blott emellan olika partier
inom staten, emellan olika religioner, kyrkor och sekter, emellan
kyrkliga och värdsliga riktningar, utan ock emellan statsmakten
såsom sådan och den i kyrkan eller kyrkorna levande kristendomen.
Men för kristendomen gäller det alltjämt liksom från första början,
att dess förkunnelse måste vara och förbliva ’för judarna en
förargelse och för grekerna en galenskap’.»
Frågan om kyrkolagens revision står åter på dagordningen —
det sista genomgripande försöket gjordes år 1873. Det ledde endast
till partiella reformer. Visserligen är det nu närmast en
kodifika-tion av gällande rätt, som åsyftas. Men det kan med fog
ifrågasättas, om en sådan kan företagas utan en mera ingripande
revision än kyrkomötet avsett med sin framställning. Det skall
måhända visa sig, att revisionen blir mest oundviklig just på de
områden, som beröra principerna för statens och kyrkans inbördes
förhållanden, och som nu till icke ringa utsträckning regleras
mera av sedvanerätt än av den delvis föråldrade skrivna lagen. I
varje fall måste en revision av kyrkolagstiftningen bygga på en
klar uppfattning av det mått av frihet, som kan medgivas kyrkan
utan att statens verkliga intressen trädas för nära. Varje försök
att återföra utvecklingen till den strängare form av statskyrklig-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
