Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Näringslivet och staten. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Hildebrand
sensommaren 1914. Men så kunde ej ske. Ländernas ekonomiska
system var rubbat, det ömsesidiga internationella förtroendet mellan
folken likaså, ocli när inre faror botade i Ryssland, Italien och
Tyskland och ännu några andra länder, såg man sig ej lia någon
annan råd än att gripa tillbaka till statens allmakt för att ernå
ett enhetligt ocli starkt nationellt handlande. Folkens misströstan
ocli deras längtan att komma ur kaos ha burit Lenin, Mussolini
och Hitler till makten som på en oemotståndlig våg. Näringslivet
har mer eller mindre införlivats i statsorganisationen. Läran om
nödvändigheten och berättigandet av statens ingripande har brett
ut sig till andra länder. Ministären Blums socialpolitiska
åtgärder under parlamentets bifall ligga i samma plan som
diktaturstaternas ekonomiska program, för att anföra det viktigaste nya
under det senaste året.
Man möter en obegränsad uppskattning av statens
ledareförmåga. De fel, som enskilda näringsidkare begå, anses staten kunna
rätta till. Statens organ kunna korrigera nedåt allt för höga
priser, men också föreskriva prishöjningar, när abnorma
förhållanden uppträtt inom en bransch. Omkostnader kunna genom deras
ingripande rättas till, så att de bliva riktiga. En olämpligt
inriktad produktion eller oförnuftiga inköp från utlandet komma genast
i ett bättre låge, om statsorganen taga hand om saken. En stor
koncern eller ett betydande industriföretags hela organisation kan
göras mycket effektivare och bättre genom ett statsingripande. Det
händer, att olämpliga ledare tillsättas i det privata näringslivet
— det felet behöver staten ej göra.
När man sammanfattar dessa moderna trossatser, verkar
totalbilden tämligen parodisk. Det kan emellertid ej förnekas, att
iv-rarna för statsingripanden ofta ha rätt i sin kritik; näringslivet
har oförnekligen många fel och brister att uppvisa. Men det finnes
intet bevis för att staten skulle kunna undvika dem alla, 0111 dess
organ finge ledningen. Och framför allt brista kritikerna i
mot-bevisningen, då fråga blir om ej staten kommer att begå andra
och minst lika svåra fel, för den händelse den kan undvika några
nu konstaterade. Kolartron på statens allvishet skulle göra ett
enbart rörande intryck, om den ej omsattes i praktisk politik. Då
blir den i sina överdrifter ofta skrämmande.
Utvecklingen är beroende av det mänskliga materialet ocli detta
är ofta bristfälligt, vare sig det är fråga om stats- eller
privat-anställda. Om staten drager in vissa affärsföretag inom sin för-
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
