Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Aktuella problem inom teologisk litteratur 1936. Av Åke V. Ström - »Det gamla uggleboet» och »Den eviga ungdomens stad». Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Så var det åtminstone Krooks avsikt att stanna inför det skede i
svensk teologi, som vi i inledningen till denna översikt berörde i
anslutning till Althins skrift. Svensk teologi lever ännu i hög grad på
arvet från den stora Uppsalafakulteten med namn sådana som
religionshistorikern Söderblom, exegeten Stave, systematikern Billing.
Men något stillastående ha de senare decennierna icke inneburit. Med
alltjämt nya problem och med ständigt förnyad omprövning av de
gamla går den svenska teologien på sina olika linjer fram på ett sätt,
som väcker berättigad uppmärksamhet i utlandet och även borde
förtjäna aktning inom vårt eget land. Ström.
»DET GAMLA UGGLEBOET» OCH »DEN EVIGA
UNGDOMENS STAD»
I »Mäster Olof» låter Strindberg Gustav Vasa, föregripande
1880-talets bildstormare, karakterisera Uppsala som »det gamla uggleboet».
Lindblads förlag, som ägnat 17: de volymen av sin bekanta bokserie
»Hågkomster och Livsintryck» åt Uppsala under 1800-talets sista tre
decennier, har åsätt den titeln »Den eviga ungdomens stad». Som
redaktören-förlagschefen i ett intressant inledningskapitel visar,
återgår denna benämning på en dikt av Uppsalastudenten par préférence,
skalden Johan Nybom, vid invigningen av Uppsala katedralskolas
nya lokaler den 21 okt. 1837. Att skildringarna koncentrerats till
årtiondena närmast före sekelskiftet beror därpå, att förlaget
företrädesvis vänt sig till den generation, som har de äldsta minnena att
berätta, ett förfaringssätt som så att säga ur kultur skyddssynpunkt
är djupt motiverat. Mutatis mutandis kan »Hågkomster och
Livsintryck» liknas vid Arthur Hazelii livsverk. Man kunde förvisso på
denna i sitt slag ganska enastående seriepublikation och ej minst på
dess sist utkomna volym som motto sätta några ord av en känd
Uppsalaprofessor, till vars tid och hem de äldsta minnena i volymen
återgå, Frithiof Holmgren:
»Den dag kan gry, då allt vårt guld ej räcker
att forma bilden av den svunna tid.»
Förlaget förebådar f. ö. en andra del Uppsalaminnen från samma
epok.
Det utomordentliga intresse för gångna tiders Uppsala, som
kommit till uttryck i den rika samling minnen, som beredvilligt ställts
till förlagets förfogande, delas säkerligen av en stor allmänhet. Ty
Uppsala har en särskild plats i nationens hjärta, ej blott för vad det
betytt och till äventyrs alltjämt betyder i svenskt kulturliv, utan
och framför allt just i egenskap av den eviga ungdomens stad. Var
och en, som upplevat det, kan vittna om att det väsentliga icke är
och säkerligen heller aldrig varit vad som ej sällan ensidigt
fascinerat den utomstående — detta smakar ofta av nattstånden
glunt-romantik — utan vad Torsten Bohlin i ett tal vid en recentiorsfest
träffande kallat »det osynliga Uppsala». Ett utdrag ur detta tal, sä-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
