Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Våra ultrademokrater och Sovjet - Svenskarna i Nya Sverige. Av Berthel K. H. Broberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de själva skapat, och följaktligen själva bära skuld till sin egen
undergång? Varför skall just den skyldige skonas? Om de otaliga,
namnlösa offer, som ock fallit och falla runtom i Ryssland för den
terror, som aldrig slutat skölja över det olyckliga landet, tar man
däremot alls ingen större notis; för dessa okända soldater behövas
inga domstolskomedier, men även då borde »demokratiens» samvete
tala...
En lustig — om än icke oblodig — figur förekommer dock i det röda
melodramat — Trotskij! Ända från andra sidan jordklotet svär han
nu ve och förbannelse över den oberäkneliga röda justitian, som
vågar angripa honom; han slungar ut avslöjanden hur sådant brukar
gå till... hur rättvisa skipas i Sovjetunionen... — Kommer icke
denna störtflod av moraliskt patos något post festum? Den röda
rättvisan var dock god nog att användas av honom. När »ryska
revolutionens stolthet och prydnad», Kronstadts örlogsmanskap, hade
djärvheten att framlägga några blygsamma demokratiska fordringar —
legitimering av socialistiska partier, yttrande- och tryckfrihet samt
hemlig omröstning — dränktes »upproret» i blod — av samme Stalin
på befallning av — Trotskij! Det var för den blodiga bedriften i
Kronstadt, som Lenin belönade Stalin med hans nuvarande post; och
Stalins bedrifter fortsätta ännu... I motsats mot andra revolutionära
regimer har den ryska utmärkt sig för att låta terrorn fortsätta
årtionden efter revolutionens slut.
Metoden »två slå den tredje» går som en röd tråd genom Stalins
livsgärning. Under sin studietid vid seminariet, i Tiflis hemliga
partiorganisation och under sin fängelsetid har han alltid varit beredd att
vid behov med hjälp av provokation göra slut på sina motståndare och
konkurrenter. Vid denna taktik håller han fast även i Kreml. I
förbund med Zinovjev och Kamenev störtas Trotskij; Zinovjev och
Kamenev ställas sedan mot väggen under applåder av dem som
skjutas i dag. Konsekvensen perfekt — metoden genialisk och enkel: att i
förbund med den ene slå bägge två.
Stalins specialmetod har dock i realiteten ett vid större intresse än
vad man kanske vid första påseende är benägen att tro. Den är
nämligen fullt brukbar även för åtskilligt större uppgifter än att endast
taga livet av veteraner ur gamla gardet. Metoden passar alldeles
förträffligt att användas i full världsskala, vilket man kanske borde
minnas på somliga håll. Om det skulle lyckas för »Mänsklighetens Snille»
— hoc est Stalin — att spela ut sina vänner mot sina ovänner på
världspolitikens arena, vad blir då hans nästa etapp? Detta problem
tillhör oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
