Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Finland och pundkursen. Av R. von Fieandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FINLAND
OCH PUNDKURSEN
Av bankdirektör R. von Fieandt, Helsingfors
I anslutning till den i Sverige pågående diskussionen i
valutafrågan har Svensk Tidskrift anhållit om en redogörelse för
huru vi i Finland se på frågan. De i Sverige anförda skälen både
för och emot en sänkning kunna i allt väsentligt åberopas också
hos oss. Jag skall därför mindre uppehålla mig vid dem och i
stället försöka giva en kort bild av de för Finland speciella
omständigheter, som år 1931 vållade att pundet hos oss måste
fixeras icke obetydligt högre än i Sverige, samt en antydan om de
synpunkter som nu av den allmänna opinionen anses i betraktande
av förhållandena hos oss tala för resp. mot en förändring av
kursen.
Efter världskriget hade vår valuta sjunkit till mindre än en
sjundedel av sitt tidigare guldvärde. Då det gällde att under de
följande åren verkställa betydande nya investeringar betingade
dels av självständigheten och dels av en på grund av den ryska
marknadens försvinnande nödvändig omställning och i samband
därmed skeende förstoring av vår industriproduktion, blev
behovet av penningmedel såväl härför som för näringslivets ökade
behov av rörelsemedel betydligt större än tillgången. Detta
resulterade, trots att både staten och vissa penninginrättningar
upptogo utländska obligationslån, uti en mycket hög räntenivå.
Storbankernas depositionsränta höll sig långa perioder på 7 % — i
mindre banker var den ännu högre — och räntan å utlåningen
med undantag av varuväxlar översteg 10 %. För så förstklassiga
säkerheter som goda fastighetsinteckningar var 11 à 12 %
ingenting ovanligt.
Detta sakförhållande åstadkom en strävan närmast hos
exportindustrin att i viss mån finansiera sig med utländska, korta
krediter. Teoretiskt var konstruktionen den att ett sågföretag, som
under vintern och våren icke hade någon export, under sagda tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0186.html
