Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Danmark och det litterära Nobelpriset före 1917. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Vetterlund
der findes neppe nogen liulevende dansk Digter, der indtager en
ligesaa iöinefaldende Stilling og hvis Værker i samme (eller höiere)
Grad bære Idealismens Præg.
Sin kollega Ernst v. der Recke betraktar Gjellerup tydligen som
en quantité negligeable, tänker inte på honom i detta
sammanhang. I varje fall var det ju sant att Reckes diktning ej som hans
liade fallit i publikens ögon -— Gjellerup hade först lyckats göra
skandal med sin radikalism och sedan med sin brytning med
radikalismen. Dessutom hade hans diktning även som »idealism» nog
mera levande puls än Reckes. Men det tyckte knappast Wirsén,
hur stort värde ban satte även på Gjellerups versdramatik i hög
antik stil.
Gjellerup fortsätter:
Vel har en stor Del af min Produktion staaet under Realismens
Tegn — jeg er ikke for intet Barn af min Tid og paavirket af dens
Strömninger. Men ligesom min förste Bog ikke tilfældigvis bar
Nav-net En Idealist og angav sig selv som forfattet af »Epigonos» = af en
Efterfölger af Classicismens idealistiske Digtere: — saaledes strækkes
Rækken af mine idealistiske Kunstværker sig ligefra Brynhild og
Thamyris indtil Ben Fuldendtes Hustru og Verde n svan dr er e. De
realistiske Fortællinger have skaffet mig den beskedne Grad af
Popularitet, som jeg nyder, og overhovedet gjort det muligt at leve som
Forfatter. De idealistiske Værker have paa den anden Side
væsent-lig bidraget til at skaffe mig en officiell Anerkjendelse, der fandt sit
Udtryk i Digtergagen. Det er af dem jeg liaaber, at de vil skaffe mig
Nobelprisen.
Eljes finnes, menar han, ingenstans i litteraturen något vidare
utmärkt i idealistisk riktning från senare år. Gjellerup tager
termerna idealism och realism dels som en ren stilskillnad, dels som
motsatsen mellan fantasikonst och verklighetsmålning.
Men nu kommer ett men! Har han förstått statuterna rätt, finns,
säger han, i Danmark strängt taget endast en person som har rätt
att föreslå honom, professorn i litteraturhistoria vid Köpenhamns
universitet, alltså Georg Brandes!
At han skulde gjöre det, er ganske udelukket, da han bader mig og
aldrig har kjendt andet end personlige Hensyn eller Parti-Hensyn.
Här frågar man sig: visste Gjellerup då icke, att den
statsanställde professorn var Paludan och att Brandes endast hade titeln,
ett statsanslag och rätt att föreläsa? Visste han däremot, att
Wirséns ovilja mot Brandes var så pass utpräglad, att Brandes’
liat snarast skulle stärka lians egen kandidatur inför Wirsén? Jag
vågar verkligen inte uttala någon mening därom. Gjellerup liade
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
