Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hundra år grekisk arkeologi. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundra år grekisk arkeologi
flyktigt beser landets arkeologiska märkvärdigheter, har kanske
sällan tillfälle till att göra klart för sig, vilken andel det fattiga
Grekland själv har i alla de ting, som locka ständigt större skaror
dit ned. Kanske skulle det vara betyg nog gott åt land ocli folk
och arkeologsällskapet, om det icke kunnat göra mer än taga hand
om de fynd, som utlänningarna gjort. Jag tänker närmast på de
båda museer, som utgöra Athens största sevärdheter,
Akropolis-museet och nationalmuseum, vilka icke blott innehålla den
grekiska arkeologiens dyrbaraste skatter utan också äro, trots petiga
anmärkningar, som ofta framställas av avundsjuka förståsigpåare,
påfallande välordnade. De grekiska museerna ute i provinserna
variera givetvis. Många av dem äro helt visst allt annat än
mönstergilla. Men bland dem finnas också sådana pärlor till
museer som Olympias, Epidauros’ o. s. v. Dessa små och stora museer,
som man finner utsådda som kulturplantor runt hela landet, visa
och bevisa, direkt och indirekt, hur grekerna själva kommit i
tillfälle till att vara med i denna internationella kapplöpning. På de
största museerna läses namnet Syngros. Andra namn pryda
ingången till de mindre. Dessa namn på privatpersoner finner man
också på skolor, sjukhus, bibliotek, ja pansarbåtar o. s. v. De bära
sitt vittnesbörd om att den moderna grekiska nationen räknar
bland sina dygder även den som det antika Grekland så ofta tog
sin tillflykt till i magra år: den offentliga välgörenheten. Jag
undrar, om något land i världshistorien kan uppvisa procentuellt
så många euergeter som Grekland. Det är en form för nationalism,
som andra nationer haft gott av att imitera icke minst i vår tid.
Grekernas första arkeologiska omsorg var, som vi hava sett, att
konservera de viktigaste monumenten i Athen. Kanske var där i
denna omsorg en aning reklamlust. I så fall har sällan en reklam
varit mera effektiv. De första årens verksamhet omfattade
framför allt monumenten uppe på Akropolis. Redan 1834 liade man
nygrekiska regeringen erhållit den för denna tid och dess budget
oerhörda summan av 70,000 drakmer att användas till
Parthenon-templets återuppresande. Som man vet, visade sig denna summa
långt ifrån tillräcklig, och Athenas tempel står fortfarande i
ruiner. Men man rensade upp och plockade bort det mesta av det
frankiska och turkiska skräp, som under åren samlats både uppe
på borgplatån och på dess västra uppfart. Där funno Ross och hans
medhjälpare i en turkisk bastion det lilla tempel åt den obevingade
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
