Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Regering och regeringspartier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
I själva verket har dock bondeförbundets riksdagsgrupp hittills
visat en kompakt sammanhållning bakom regeringen. Den har
synbarligen följt hr Bramstorp ända in genom konseljdörren, och även
om uttrycket ej skall fattas bokstavligen, tycks den ej heller dela
Hans Anderssons i Nöbbelöf beryktade ängslan för att rösta »på
kommando». När bondeförbundets representanter vid behandlingen av
jordbrukets anslagsfrågor notoriskt vägrade att ens på den minsta
post rubba regeringens anslagsäskanden, något som varit otänkbart
därest en annan regering suttit vid makten, utgör detta det bästa
beviset för att man inom partiet är beredd att visa sina
representanter i regeringen obegränsad lojalitet, även om det skulle medföra att
den förr så kära, fria prövningsrätten beskäres.
Man kan förstå, om partierna i de stora grundläggande politiska
frågorna söka hålla samman kring den mening, som på det ena eller
andra sättet fastställts som partiets. Men det har aldrig varit
tradition att driva den parlamentariska disciplinen ända dithän att även
småfrågorna skola avgöras genom att regeringspartiets ledamöter
ålägga sig idel lojalitet mot regeringen. Ej ens Karl Staaff, som
stått det engelska regeringsidealet närmast, kunde någonsin
genomdriva, att det dåvarande liberala partiet i vått och torrt följde honom.
Riksdagsmännen ansågo sig dåförtiden ha ett eget konstitutionellt
ansvar vid prövningen av regeringsförslagen, såframt ej större
värden — partiets sammanhållning, regeringens kvarblivande o. s. v. —
stodo på spel. Ingen förnuftig människa kan väl heller se något ideal
i att en huvudtitel — såsom fallet var med jordbruksdepartementets —
faktiskt berövas den omsorgsfulla och noggranna granskning, som det
är riksdagens plikt att företa och som dessutom icke borde behöva
antasta departementschefens prestigekänslor.
En god illustration till »genomtrumfandets» system erhölls för
någon vecka sedan, då jordbruksdepartementets kapitalökningsanslag
behandlades. Vid punkten om arbetaresmåbruk kunde det genom
obestridliga siffror styrkas att det av regeringen äskade beloppet, 10 milj.
kr., med hänsyn till vissa inom jordbruksutskottet lämnade uppgifter
begärts och tillstyrkts till ett betydligt högre belopp än vad som med
till sannolikhet gränsande visshet kan komma att behövas. Då
omräkningarna stödde sig på uppgifter, som voro av färskare datum än dem
som stodo departementschefen vid statsverkspropositionens
uppgörande till buds, riktades icke från något håll klander mot
jordbruksministern för hans anslagsberäkningar. Ej heller vände sig någon
mot det med anslaget avsedda ändamålet. Även om en avsevärd
nedsättning av anslaget varit tänkbar utan att den planerade
verksamheten därför behövt inskränkas, föreslogo några reservanter för att
vara på den säkra sidan blott nedsättning med 1 milj. kr. Från andra
håll framställdes yrkanden om återremiss för att sätta
jordbruksutskottet i tillfälle att med hänsyn till de nya uppgifterna ånyo pröva
frågan. Hr Ivar Anderson framhöll i ett starkt, från ali politik
kemiskt rent anförande, hurusom det hittills alltid ingått i svensk
budgetpraxis att icke fastställa anslagen till ett så högt belopp att
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
