Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Den vaknande dubbelörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
om dess vanstyre, skulle visa sig utöva en alltför stark
attraktionskraft inom de delvis så godtyckligt tillyxade successionsstaterna. Mot
detta Lilla ententens kompakta motstånd ha Habsburg och dess
vänner tidigare sökt stöd hos Jugoslaviens huvudfiende Italien. Mussolini
har under åratal stött monarkisterna, och ideligen hava rykten surrat
om en förbindelse mellan kronprins Otto och huset Savojen.
Med nazismens allt större maktutveckling i Tyskland har ett nytt
läge uppstått. Habsburgs återuppståndelse vore det svåraste, kanske
det slutgiltiga, hindret för »Anschluss» i alla dess former. Det kan
möjligen också i Berlin befaras, att en restauration vid Donau skulle
göra monarkin ånyo aktuell i själva Tyskland, särskilt om motgångar
mötte det tredje riket. Wittelsbacharnas alltjämt fasta grepp om
baj-rarnas sinnen är därvid av intresse att observera. Tyskland har
därför mer och mer övertagit Lilla ententens roll som Habsburgs
huvud-antagonist. I gengäld har stämningen i Prag blivit mindre hätsk mot
Otto, eftersom restaurationen ter sig som ett mindre ont än en
utveckling, som på tre håll skulle innesluta Böhmen i ett tyskt
järngrepp. Rumänien har vissa dynastiska förbindelser med Habsburg,
och med Titulescus fall kom restaurationens ivrigaste fiende där
åtminstone för en tid ur spelet. Härtill kommer, att det hos Lilla
ententens skyddsherre, Frankrike, sedan länge finnes starkt
prohabs-burgska kotterier, för vilka freden i S:t Germain tedde sig som ett
ödesdigert missgrepp, och som nu av den omedelbara faran för
Anschluss fått vind i seglen. Det började se ut, som om det ej skulle
visa sig omöjligt att med fransk hjälp övervinna Lilla ententens
motstånd mot en restauration. Legitimisternas ledare, baron Wiesner,
företog i februari en resa till London och Paris. Åstundan att
övervinna motståndet är väl förklaringen till uppkomsten vid sidan av
den gamla »svartgula» monarkismen av en ny »röd-vit-röd», som klart
godtager det lilla nuvarande Österrike som område för Habsburgs
nya æra. I samband härmed lär en viss spänning ha yppat sig mellan
baron Wiesner och hertig Max av Hohenberg, den i Sarajevo mördade
Frans Ferdinands son. Det är dock svårt att förstå, hur denna
duodes-stat skall kunna uppbära kejsartiteln utan att utmana löjet. Om
någon annan värdighet kan väl av traditionsskäl ej bli tal, och
överhuvud taget är väl Habsburgs förflutna svårt att förena med en alltför
begränsad politik. Och vid denna restauration äro traditionerna allt!
En av Lilla ententens stater har helt framhärdat i sitt motstånd
mot restaurationen. Det är Jugoslavien, som alltjämt har sitt
kroatiska problem olöst. Och kroaternas kejsartrohet har varit hart när
legendarisk.
Trots detta motstånd tedde sig Habsburgs utsikter vid början av
1937 rätt ljusa. Men avgörande måste dock Tysklands och Italiens
hållning bli. Och i det tysk-österrikiska förhållandet, som efter
julifördraget såg ut att bli bättre, har å sistone en märkbar
skärpning-inträtt, parallellt med Schuschniggs tendens att gynna monarkisterna.
Inom den österrikiska regeringen har tydligen motsättningen blivit
stark mellan kanslern och de tyskvänliga ministrarna, Glaise-
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
