Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Presidentvalet och svenska folkpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Ståhlbergs val i första omgången. Om detta ej lyckades skulle de i
den andra, där alla utom de två främsta blevo definitivt eliminerade,
rösta på Kallio, för vilken majoritet tillsammans med agrarerna alltid
kunde påräknas.
Denna socialdemokraternas taktik meddelades de övriga partierna.
Avgörandet kom på så sätt att ligga lios svenskarna.
Socialdemokrater och framstegspartiet hade tillsammans 131 röster; skulle minst 20
svenskar av 27 votera för Ståhlberg i första omgången, så bleve han
väld, i annat fall Kallio. Av de svenska rösterna gåvos 19 för
Ståhlberg, medan 8 elektorer höllo fast vid Svinhufvud i första omgången.
Härigenom fick Ståhlberg endast 150 röster, medan för absolut
majoritet erfordrats 151. Svinhufvud fick 94 och Kallio 56. I andra
omgången gingo sedan utom socialdemokraterna även största delen av
Ståhlbergs anhängare över på Kallio, och denne fick 177 röster samt
var därmed väld. Svinhufvuds röstetal var nu 104 och Ståhlbergs 19.
Ett beklämmande drag hade detta val. På alla håll arbetade och
röstade man främst mot vissa kandidater, icke så mycket för sina
egna favoriter. Vänstern och även en del av den borgerliga centern
ville främst få bori Svinhufvud på grund av hans inställning till
riksdagen och hans benägenhet att lyssna till demokratiskt tvivelaktiga
rådgivare. Högern ville ej ha Ståhlberg, som sedan gammalt för vida
kretsar är en nagel i ögat. Svenskarna ansågos främst böra
motarbeta den äktfinske Kallio. Bland positiva faktorer i valkampanjen
kan knappast nämnas annat än Svinhufvuds ofantliga popularitet.
Men allmänt ansågs dock att han, liksom Ståhlberg, bort vägra
mottaga kandidatur och lämna fältet fritt för yngre och mindre
omstridda krafter.
En kuriös omständighet må antecknas. 1919 blev Ståhlberg väld till
president med överväldigande majoritet gentemot Mannerheim. 1925
anhöll en nästan enhällig elektorsförsamling om hans kvarstående,
men då vägrade ban. 1931, när Lappo hade rört om allt, och de gamla
gallionsbilderna Ståhlberg och Svinhufvud behövdes på respektive
partiers galejor, segrade Svinhufvud med 151 röster mot Ståhlbergs
149. I år var Ståhlberg ännu närmare återval, då han fick 150 röster
i första omgången. I vartdera fallet var det svenskarnas uppdelning
på dessa två kandidater, som avgjorde valet.
Ett stort rabalder har valresultatet väckt på svenskt håll i Finland.
Den man blev ju väld, som av svensk opinion betraktades som den
minst lämplige, och till detta resultat hade åtta svenska elektorer
bidragit genom att trots lägets klarhet rösta på Svinhufvud i första
omgången. För vaken finlandssvensk opinion har ett sådant
handlingssätt förefallit obegripligt, och förbittringen bland valmännen har
ställvis tagit sig kraftiga uttryck. Antingen ha dessa åtta, resonerar
man, föredragit Kallio framom Ståhlberg. Men då borde de icke ställt
upp inom det svenska valförbundet, eller åtminstone borde deras
ståndpunkt ha bringats till valmännens kännedom före elektorsvalet,
i vilket fall dessa personer med säkerhet ej blivit valda. Eller också
hade de icke förstått sin uppgift, som var att skaffa landet den ur
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
