Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Historieläroböckerna. Av H. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
är viktigt även av det skälet, att Tidens förlags nära relationer till
regeringspartiet ger dess initiativ en särskild prägel. Det kan tänkas,
att prisnämndens utslag medför omedelbara åtgärder.
Själva sakfrågan ger också anledning till vissa reflexioner. Den
Nermanska motionen liar på sådana håll i pressen, där man till varje
pris vill visa sig ha ett hjärta, som klappar i takt med den förmodade
tidsandan, hälsats av livligt instämmande, som tagit formen av en
verklig kampanj, kanske mindre i redaktionella artiklar än i kåserier
och slaskspaltversar, som antagas påverka en bredare opinion. Man
frestas ibland att undra, om alla de personer som tala om vår
nuvarande historieundervisnings ensidigt politiska karaktär, verkligen
känna till saken. Vid en nyligen hållen diskussion i frågan i
Historielärarnas förening i Stockholm visade det sig, att hr Nerman i sin
motion kommit med åtskilliga felaktiga uppgifter om gängse
läroböcker — lian måste helt enkelt inför församlingen taga tillbaka vad
ban sagt. Även en annan av »den ekonomiska skolans» företrädare
avslöjade sig som alldeles okunnig 0111 vilka läroböcker, som nu
användas. Förhållandet är i själva verket, att såväl ekonomisk historia som
olika slags kulturhistoria ha fått sig ett mycket rikligt utrymme
tillmätt i de nu gällande läroböckerna, medan den politiska historien
däremot sitter ganska trångt. Den myckna krigshistorien, som ideligen
får schavottera, är en ren myt — denna viktiga del av ämnet är i våra
dagar reducerad till fragment. Skulle den politiska historien nu
ytterligare beskäras, kommer den ej längre att vara i stånd att giva en
sammanhängande bild av utvecklingen, och då den obestridligen utgör
ämnets ryggrad, skulle en dylik omläggning lätt leda till att historia
såsom skolämne bleve en samling lösa kuriosa från olika områden.
Dessutom torde åtminstone den ekonomiska historien, om
undervisningen där verkligen skulle få någon betydelse, vara så svår, att
ämnet skulle bliva alltför betungande i skolan. I allmänhet torde också
den politiska historien och krigshistorien med deras levande
personligheter och klarare händelseförlopp vara den del av ämnet, som i
genomsnittslärarens hand mest intresserar eleverna. Säkert är, att
personligheternas försvinnande ur historieundervisningen skulle
beröva ämnet det mesta av dess intresse hos flertalet av lärjungarna.
Av betydelse är också lärarutbildningens sammanhang med en
dylik omläggning. Ämnet historia vid universiteten är framför allt
politisk historia. Det är i och för sig en av fakultetens mest omfattande
discipliner, och i sin vanligaste kombination är det sammankopplat
med de två ämnen, som därjämte anses mest tidsödande, nordiska
språk och litteraturhistoria. En ämbetsexamen i dessa ämnen torde
kräva ungefär elva terminer i stället för de avsedda sju. Följden blir
det utomordentligt beklagliga, att många lärare i »Historia med
sam-hällslära», aldrig haft tid ocli råd att läsa statskunskap vid
universitetet. Skulle emellertid nu universitetsämnet historia bliva blott en
relativt obetydlig del av skolämnet med samma namn och av lärarna
krävas kunskaper i discipliner, som ligga på sidan 0111 ämbetsexamen
(ekonomisk historia, nationalekonomi, arkeologi, sociologi och konst-
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
