Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkan och tiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristustro, borde åtminstone så mycket vara klart, att det här inte
är fråga om några utväxter, som utan vidare kunna opereras bort.
En »kyrkoreformation» med slikt syfte kan ur kyrkans synpunkt
endast bedömas såsom självmord.
Till sist kommer jag över till det, som jag menar vara berättigat
och nödigt i talet om en kyrkans reformation. Mycket vore här att
säga, men jag kan begränsa mig till det väsentligaste.
En levande kyrka måste alltid vara redo att reformera sig själv,
ja, denna reformation måste i själva verket ständigt vara i gång.
Den har två sidor. Dels består den i ny fördjupning i den andliga
verklighet, på vilken kyrkan bygger. Det ligger alltför nära till
hands att söka leva på heliga och vördnadsvärda traditioner. Det
går emellertid inte i längden. Varje kris i kyrkans liv är ett
symtom på att det brister på denna väsentliga punkt. Det är ett
dåligt botemedel att söka maskera den andliga tomgången med en
yttre aktivitet av än så betydande mått. Regeln blir i stället den:
Tillbaka till källorna! Det gäller den enskilde prästen, men det
gäller också kyrkan i stort. Konfrontera organisation och
verksamhetsformer med det andeliv, ur vilket kyrkan sprang fram!
Detta är förutsättningen för den inre förnyelse, utan vilken
kyrkan blir urståndsatt att vara bärare av ett aktuellt och levande
budskap. Vågar någon påstå, att kyrklig självbesinning i detta
avseende är överflödig just nu?
Den andra sidan vetter mot tiden. Det gäller för kyrkan att så
avpassa hela sin verksamhet, att den med största möjliga klarhet
och effektivitet kan till tidens människor bära fram sitt religiösa
budskap med alla dess etiska och sociala konsekvenser. Detta
innebär en mångfald ting; låt mig — utan ringaste försök att vara
originell — peka på något av det närmast liggande. Kyrkans
centrala gärning är alltjämt knuten till gudstjänstlivet, främst
högmässan. Dess rörliga del, predikan, ger möjligheter till hart när
obegränsade individuella nyanseringar. Här kan och skall den
enskilde prästen ta full hänsyn till den andliga situationen bland de
människor, som han har nedanför sin predikstol. Om predikan i
våra dagar ofta går åhöraren spårlöst förbi, så beror det
säkerligen främst på alt prästen icke förmått eller icke bemödat sig om
att själv lyssna till de kanske enkla men likväl mycket närgångna
religiösa frågor, på vilka människor av i dag söka svar. En
ingående kännedom om tidens kynne är för prästen nära nog lika
nödvändig som grundlig teologisk skolning. Kyrkans män måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
