292 (Svensk Tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1937)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1936. Av Olof Enckell - Karin Mandelstam: Insikt - Viola Renvall: Mot synranden - Lorentz von Numers: Porträtt med blomma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dimman flämtar, breder ut sig, slukar
fjällen, himlen i sitt jättesvep.
Alla stjärnor drunkna i dess dukar,
blodögd måne bleknar, strypt i töckenrep.
Kalla gastar genom rymden simma.
Ännu andas norrskenet en strimma
in i blinda dimdjup, vitt i vitt.
Livet slocknar. Nu är Intets timma.
Andarna ta sitt.

Bland yngre lyriker, som framträtt 1936, kunna nämnas Karin
Mandelstam, som debuterat med samlingen Insikt, och Viola
Renvall, vars nya dikthäfte heter Mot synranden. Båda dessa
besitta en viss artistisk charm, men de sakna, åtminstone tillsvidare,
den originalitet, som ensam kan göra anspråk på större konstnärlig
uppmärksamhet. Av avgjort större betydenhet är Lorentz von
Numers, som senaste höst utgav sin andra diktsamling, Porträtt
med blomma.

Det är den färgglada, klatschiga, artistiska ordmålningen, den
burleska situationsbilden, det granna och livfulla i rytm och rim, som är
von Numers’ styrka. Han har tydligen gått i skola hos Bellman och
Karlfefdt och representerar därigenom en diktart, som lyst med sin
frånvaro i den finlandssvenska, mera allvarsbundna lyriken. I detta
får man säkert se förklaringen till den livliga uppskattning, som
kommit honom till del framför allt från ett yngre släktleds sida. Men med
hänvisningen till de rikssvenska klassikerna är ännu inte sagt att
han vore enbart en smart efterhärmare; hans tonfall har oftast en
utpräglat äkta och genuint helsingforsisk prägel. Samma äkthet
finner man i hans ofta ytterst fina och artistiska naturmålerier. En
ovanligt vacker landskapsdikt heter »Påskafton»:

Videt böjer sina grenar
höjer sirliga profilen
över dikesrenars mörka tuvor,
sveps i kvällsdis,
fångar regnets droppar,
en och en i sakta silverföljd.
Videts knoppar le ur ludna luvor,
nejden ångar
vit och dimomhöljd.
Jordens gröda spirar varsamt,
skymning sipprar tät och skugglöst grå,
välver tomhet över by och mylla
där ett kärrhjul jämrar då och då.
Bortom tjärnens gula tranbärsflyn
brustna snöflak smälta bort i flödet
av ett vårregns stril ur skyn.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1937/0300.html

		Svensk Tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1937 / 292 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|