Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - “Islams Beskyddare“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
kring 30 miljoner i Kina och troligen lika många i Ryssland och
Ryska Asien, högst 60—65 miljoner i de mer eller mindre
självständiga muhammedanska staterna i Yästasien och Främre Orienten samt
slutligen 4 miljoner i Europa och som sagt 5 miljoner i Italienska
Afrika.
Bortsett från de sistnämnda är det föga troligt, att någon av de här
nämnda niuselmanska menigheterna skulle känna sig benägen att
mottaga den oombedda gåvan av ett italienskt »beskydd». På de
västeuropeiska kolonialmakterna verkade gesten närmast som ett
försiktigt vinkande med ett rött skynke borta i Libyens öken, och Indiens
muhammedaner skyndade att betona sitt avståndstagande. Rysslands
och Kinas muselmaner torde knappast lia fått höra talas om saken,
men i Egypten var man närmast obehagligt berörd. Det är icke att
undra på. Egypten är ju (med anglo-egyptiska Sudan) i Afrika nu på
alla sidor omgivet av italienskt territorium och känner sig säkert
försatt i ett föga avundsvärt läge annat än i så måtto, att situationen
kan utnyttjas för påtryckningar på engelsmännen.
Mussolini skyndade sig emellertid att försiktigtvis avsvärja sig alla
aggressiva avsikter gentemot Egypten, närmast genom förklaringar
lämnade till egyptiska journalister under en mottagning i Tobruk, den
lilla stad i Cyrenaica, som ligger närmast egyptiska gränsen och som
utgör slutpunkten för »La Litoranea», den nybyggda chaussén utmed
Libyens kust. Han förklarade, att den icke på något sätt finge anses
som en »härväg», ledande till Egypten, utan blott tjänar fredliga
sylten.
Hans ord ha ytterligare utlagts i »Gazetta del Popolo», som betonar
att Libyens gränser en gång för alla fastslagits genom internationella
överenskommelser —• i öster mot Egypten g’enom det
engelsk-ita-lienska fördraget av 1925, i väster mot Tunis genom den
fransk-italienska konventionen av 12 september 1919 och i söder genom avtalet
mellan Mussolini och Laval av 7 januari 1935. Italien hyser ingen
önskan att få till stånd någon ändring i dessa överenskommelser.
Säges det för närvarande, vore man frestad att tillägga.
Yad övriga museimanska länder beträffar, ha tidningarna i
Damaskus och Beirut rent ut betecknat Mussolinis manifestation i
Libyen som ett löjeväckande utslag av omdömeslöshet, och
Baghdad-tidningen »Al Ahali» talar i samband med den arabiske kronprinsen
Emir Sa’uds nyss avlagda besök i Baghdad om den allt starkare
arabiska enhetsfronten mot den europeiska imperialismen och särskilt
fascismen. »Överallt», säger tidningen, »ha araberna kännedom om det
sätt, varpå deras landsmän i Libyen behandlats av italienarna men
icke desto mindre försöka dessa nu sprida sin propaganda och
falske-ligen utge sig som beskyddare av Islam och araberna.»
I islamska ögon är Italiens förflutna alltför svart för att nu
kunna rentvättas av några som helst praktfulla ceremonier och
vackra fraser. Den italienska »pacificeringen» av Libyen hör till den
europeiska kolonialpolitikens grymmaste och blodigaste kapitel. Att
närmare ingå på dess detaljer kan vara här överflödigt: de äro väl
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
