Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Léon Blum (— personen). Försök till en karakteristik. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ge de tvenne bröderna var sitt äpple, hon delade äpplena i
två halvor, för att icke den ene skulle få bättre än den andre.
Under skolåren var Blum nummer ett i läsning, men befann sig
i ständig revolt mot lärarna. Auktoritet och lydnad kunde han
icke underkasta sig.
Han blev därefter antagen vid Frankrikes främsta lärdomsskola,
École normale supérieure med dess teoretiska systematisering och
strängt filosofiska uppläggning av studierna, varefter han dels
ägnade sig åt fri skriftställarverksamhet, dels inskrevs uti
Frankrikes främsta administrativa verk, Conseil d’Etat, hjärtat för
landets rättsligt-statliga verksamhet. Han lärde dess höga
traditioner och formella juridiska rutin. Det är nämligen i Conseil d’Etat
som förste konsuln utarbetade sin Code civil, det är från Conseil
d’Etat som ancien régimes dugliga intendenter och Napoleon I:s
berömda prefekter utgått.
Som skriftställare medarbetade Blum i Revue blanche, Gil Blas,
Comoedia. I många år skötte han den senares teaterspalt och fick
namn om sig att vara en av den franska teaterkritikens främste.
Samtidigt skrev han serier av noveller: »Le livre de mes amies»,
»Eliane et le regret», och litteraturkritiska arbeten som »Nouvelles
conversations de Goethe avec Eckermann» samt »Stendhal et le
beylisme». Den senare boken är av många uppskattad som den
främsta studie som skrivits om Henri Beyle. Den psykologiska
analysen är underbart klar och systematisk, konstruktivt
uppbyggd som en matematisk bevisföring. Kanske ger den därför
intryck av att författaren otillräckligt beaktat
själsstämningarnas tidvisa och starkt variabla natur. Påfallande är det intresse,
varmed Blum uppehåller sig vid Stendhals förtryckta barnaår.
Till dem och en senare bristfällig praktisk utbildning och
sysselsättning återför han de väsentliga dragen i Beyles senare
litterära produktion.
Vågade man följa Blums metodik i denna bok, skulle man för
hans eget vidkommande kanske av huvuddragen i hans ovan
skildrade barndoms- och ungdomsår kunna draga vissa slutsatser.
Sympatien med proletärerna skulle vara ett arv från
mormodern och de första skolåren, hans rättsentusiasm från moderns till
rättshaveri drivna judiska rättrådighet; hans tidiga hävdande av
frihet från varje tvång gå igen uti hans senare revolutionära
apostolat; hans obetvingliga lusta att systematisera och
generalisera skulle kunna ledas tillbaka till den sakuppgifterna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
