Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hälsar Tegnér det nya år, som grydde efter Napoleons fall,
den nya tidsanda, som i historien går under namnet »den heliga
alliansen». Den nya politikens spiritus rector, Metternich, var
föremål för hans hjärtliga avsky. »Mitternacht» var det namn han
brukade använda om honom i korrespondensen med Brinkman.
Den heliga alliansen är, skriver han, »den absoluta uselhetens
seger över kraften och geniet», den är »det stora sorgespelet i söder,
uppfört av harlequiner, under det att dumheten på parterren
klappar i händerna». Då kronprins Oscar 1821 passerade Hälsingborg
på väg till utlandet, uppvaktades han av Tegnér; då denne i ett
brev berättar härom, gör han följande reflexion: »Jag tycker, att
icke någon hederlig karl, än mindre en svensk prins, borde söka
förbindelser med det slags folk, som nu styrer världens öden. ...
Lycklig är den, som kan låta bli att förarga sig över världens
gång och tidens infernaliska politik. Jag har för min del ej denna
lycka.»
I grekernas frihetsstrid såg T. ett löftesrikt tecken på att något
nytt skulle kunna komma. I sitt avskedstal vid de offentliga
föreläsningarnas slut 1824 uttalade han den förhoppningen, att »ännu
efter årtusenden ett bildat släkte skall beundra de forntida
hellenernas snille och prisa de närvarandes bedrifter, då troligtvis vår
närmaste eftervärld med föraktets liknöjdhet skall fråga om
bägges motståndare: hur hette de?» »Oppositionen i Europa», skriver
han vid ungefär samma tid, »är väl ännu endast en Herkules i
vaggan, men den tid varder kommande, och vi uppleve den, då hon
slår den stora Hydran och rensar tidvarvets Augiasstall. Den
heliga alliansen med dess utgreningar är ett foster, förruttnat i
födseln, vars begravning i galgbacken jag är övertygad att få se.»
I sin nyssnämnda nyårsdikt kallade han tidsrörelsen »engelska
sjukan». England var för T. inkarnationen av motståndet mot
Napoleon, och hans antipati för England stod i proportion till
hans sympati för Napoleon. I dikten »England och Frankrike»
kommer motsatsen och kampen mellan de båda makterna på ett
oförlikneligt sätt fram i den dialog de föra med varandra. T:s
egen syn på England lägger han i Frankrikes mun:
»Hör mig, jag känner dig väl, och föraktar din krämarestatskonst,
byggd på en handelsbalans, stigen och fallen med den.
Du är det gamla ännu, men hos mig är allting pånyttfött.
Kraften, förnyad och djärv, längtar till riddarespel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
