Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skaldepolitik. Tegnérs omdömen om andra länder och folk. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
Vida mer komplicerad är Tegnérs inställning till Tyskland.
Tegnér har ofta framställts som en verklig tyskätare, och det är
sannerligen inte svårt att i hans skrifter finna belägg för en sådan
uppfattning. Han har angivit tonen i fråga om överlägsna och
hånfulla omdömen om tyskar och »tyskeri», och han har som
bekant fått många efterföljare. Han kan inte ens med rhenvin. Då
han en gång trakterats därmed på en fest, beklagar han sig över
denna »vinättika, som kallas rhenskt»; den saknar sol, kraft och
anda, den är »simpel tysk, metafysisk magsyra ocli min avsky».
Man får väl antaga, att Tegnér råkat ut för en dålig årgång.
Om de politiska förhållandena i Tyskland uttalar sig Tegnér
sällan. Han anser emellertid tyskarna »sakna en ledande nationell
idé» ocli finner liäri förklaringen till Tysklands politiska
obetydlighet. »Tyskarna konstruera världshistorien, därför att de ej ha
någon», säger Tegnér i en av sina aforismer. Främst utgjuter han
sig dock över den tyska filosoflen och den tyska romantiska
litteraturen. Han talar om »den nya tyska månskenspoesien», om tyskt
»grummel», »nebulism» och oklarhet. Han ser i tidens andliga
kamp »en strid mellan tyskarna ocli förnuftet». Till Brinkman,
som var en varm vän av den tyska kulturen och med vilken
Tegnér ofta grälade om dessa frågor, skriver han vid ett tillfälle, att
han på senare tid »intagit en mer än vanlig dosis av irrationell
rationalism och onaturlig supranaturalism från de tyska
apoteken»; det har emellertid skett på bekostnad av lians andliga
hälsa. Han hånar de svenska fosforisterna, i vilka han ser
tanklösa eftersägare, vilka hämta sin visdom ur »de tyska
barnböckerna för dagen». Särskilt skoningslöst förföljer han
Hammarsköld, som »på den tyska dumhet är vår svenska barometer».
Ibland yttrar sig Tegnér mera allvarligt om dessa saker, men
omdömena bli därför icke mildare. De tyska författarnas
mångsidighet, som många räkna som en förtjänst, är i Tegnérs ögon tvärtom
ett fel; den gör, att den tyska litteraturen »saknar fysionomi», att
den är »ingenting annat än en provkarta». Tyskarna äro -— säger
lian i en av sina aforismer — »att jämföra med Kaspiska havet,
som upptar en mängd floder men ej har något utlopp utan dunstar
bort i dimma». Det tyska inflytandet har, menar Tegnér, varit
ödesdigert för våra svenska skalder. »Till och med Geijer lider
betydligt av det tyska grundet, och Stagnelii härliga natur gick
under i dess mörker», skriver Tegnér till Franzén 1837. Geijers
avfall förklarar — och delvis försvarar — T. med att »det var omöj-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
