Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens oroliga hörn — North-West Frontier Province. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av muhammedaner, som äro ytterst fanatiska. De hinduer, som
äro bosatta däruppe, betraktas därför såsom avgudadyrkare med
allt annat än blida ögon. Men för kvinnlig skönhet kan den
strängaste muhammedan falla, och så var just fallet här.
Hinduflickans föräldrar gjorde allt för att få henne tillbaka, och de
tvekade icke att använda sig av sin lagliga rätt till henne.
Domstolen bekräftade deras rättvisa anspråk, och flickan enleverades nu
för andra gången och fördes tillbaka till sina föräldrar, som drogo
försorg om att hon doldes både för sin självtagne mans och hans
släkts blickar. Ty händelsen var nog för att sätta hela släktens
blod i svallning. Den äkta mannen var förolämpad och skulle
hämnas, och det betyder efter gränsprovinsens lag krig. Häruppe
råder blodshämndens lagar, och blodiga och långvariga krig ha
satts i gång av mindre orsaker än denna. Här tillkom dessutom
att fejden kom att föras mellan muhammedaner å ena sidan och
hinduer å andra. Motsättningarna mellan dessa båda
religionsanhängare äro oerhört stora över allt i Indien. Pressen kommer
med jämna mellanrum med rapporter om sammanstötningar i
Lahore, i Multan eller i Amritsar, alla centra för religiös
muhammedansk och hinduisk fanatism, som uppammats under
århundradens ovänskap. I Nordvästprovinsen ha stammarna ännu hetare
blod, och upprorsrörelsen grep snabbt kring sig i hela provinsen.
Det var muhammedanerna i söder och norr, som ansågo sig
förorättade. Det var engelsmännen, som hjälpt hinduerna. Gamla
bevis på sådan hjälp grävdes upp ur minnet, och rykten om
engelsmännens skändligheter mot den muhammedanska
befolkningen spred sig med eldens fart ute i byarna. Att deras
proportioner ökades fantastiskt får väl skrivas på den orientaliska
fantasiens konto.
Från att ursprungligen ha varit en släktfejd av liten betydelse
växte snart upproret till ett »heligt krig». Ledare blev en 35-års
fanatisk muhammedan från Ipi, som ligger i Totji-dalen i den
sydliga delen av Nordvästprovinsen, i Waziristan. Han uppbar
titeln faqir, vilken får användas av en muhammedansk fanatiker,
och ingenting har att göra med de fakirer, som förljuva sitt liv
med att sitta på spikbräder eller liknande. Fakiren från Ipi hade
samlat lärjungar kring sig, alla lika fanatiska som han, och deras
huvudsakliga uppgift var att störa Pax brittanica. De hade
lyckats väl i detta avseende under de närmast föregående åren, och
fakiren hade fått fly från dal till dal och från stam till stam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
