Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Vårt gränsfolk hinsides Atlanten. Av E. H. Thörnberg - Albin Widén: Svenskar som erövrat Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
person kan aldrig bli president i U. S. A.; J. A. Johnson hade först
sett dagens ljus inom den stora republiken; och följaktligen hade
demokraterna kunnat fylka sig kring honom i thy syfte. —
Emellertid har just brådshan pressat vår författare att ta personligheter och
situationer i stora svep och framställa dem snabbt, vårdslöst, men
med ett aldrig slappnande sinne för de drag, som göra sig. Den
litterära utsirningen har stundom fått ge vika för vardagsspråkets enkla
form. Det är resenären, som berättar. Men det är en lärd resenär, en
etnografisk forskare, som lätt och behändigt, när så passar, strör ut
spånor från facklärdomens verkstad.
Ett förblivande, mäktigt intryck av denna värdefulla bok är, att det
svenska artmedvetandet sitter djupt bland våra utvandrade landsmän
och deras barn. De träffas i storstäder, varest miljonerna av olika
nationell och raslig börd och härstamning redan ha sammanfogats till
världshistoriens mest uniforma människoblock. Vi möta dem i de
smärre städerna — t. ex. i Illinois; här ha nybyggarelivets mönster
sopats undan; här har en ny kultursituation inträtt; metropolen
tvingar sig på. Vi råka dem ute på landsbygden, som bil, bio, radio
hålla på att göra till stadsbygd. Överallt veta Sveriges barn ocli
ättlingar, varifrån de ha kommit, varifrån de stamma. De ha sitt
sinnesarv, i viss omfattning likaledes sitt sedesarv och sitt språkarv.
De äro alltfort marginal men (uttrycket har präglats av professor
Eob. E. Park). Detta andliga och nationella gränsläge är dem än till
hinder, än till eggelse. Widén ger oss emellertid en ny erinran om
den oerhörda makt ett gammalt lands institutioner äga. Vi förstå,
vilken utomordentlig betydelse nationalandan, nationalmedvetandet
har. Men vilka krafter och redskap ha förnämligast varit verksamma
för bevarande av sedernas, sinnets, språkets svenskhet? Den stora
betingelsen har naturligtvis varit det lantliga såväl som det stadsliga
settlements- eller särbygdelivet med alla dess ekologiska
karakte-ristika. Och till settlements-livet sluta sig som integrerande delar
kyrkorna, tidningarna, föreningarna. Vilken roll spelade icke
halvlärde augustanapräster och obildade missionspredikanter, när de
ansträngde sig till det yttersta för att tala den vackraste svenska och
förkunna det renaste Guds ord! Vad förmådde inte de i regel dåligt
avlönade män, som sutto — understundom i skumma kyffen — och
skrevo ihop de svensk-språkiga tidningarna! Ibland voro de
skicklige karlar med solida intellektuella och moraliska egenskaper;
emellanåt voro de klåpare, de där ville det bästa, men lyckades sämre; då
och då voro de rikt begåvade herrar, alltför spirituösa för att kunna
hålla sig uppe i det gamla landet, men tillräckligt spirituella för att
kunna åstadkomma små mästerverk i det nya. Denna press gjorde
goda amerikaner av svenskarne. Samtidigt höll den Sverige vid
levande liv kvar på farmen, i shopet, i de tusen hemmen av ytterst
skiftande typer. Bellmans- och Runebergssångerna, folk- och
skil-lingsvisorna, polkorna och valserna, uddelekarne och andra
förströelser i föreningssalarna svepte oupphörligen kring skarorna en
hemlandsatmosfär, som inte dunstade helt bort i dagens id, veckans möda,
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
