Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 22 maj 1937 - Hitlers gudom. Av Beroildered
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
liksom han överhuvud taget icke är höjd att tillmäta militären något
normgivande inflytande i det nya Tyskland. Skildringen av
Nürnberg-mötet, dit Paavolainen ocli andra skandinaviska författare på egen
hemställan inbjödos som »Ehrengäste des Führers», kulminerar i
återgivande av intrycken från partiledarappellen — denna gudstjänst,
helgelsestund och andaktsövning, för att tala med Völkischer
Beobach-ter, då 116,000 partikämpar bildlikt talat böjde knä för ledaren. Näst
därefter i åskådlighet och kraft kommer skildringen av arbetstjänstens
uppmarsch i kapitlet »Puritanernas mässa».
När den gamla världens människor förtvivlade, kom Kristus och
återupprättade dem, skrev rikskyrkominister Kerrl i sitt julbudskap
1936. Nu som förr se vi också folken runtomkring oss förtvivla och
förlora tron på livets mening. Men till oss tyskar har Hitler kommit
för att på nytt ge vårt liv mening och hållning och på nytt foga in
oss i den gudomliga världsordningen. Den som vägrar tro dessa Kerrls
ord vara ärligt menade, har icke varit närvarande vid de
nationalsocialistiska partiuppbåden, då extasen bryter fram i ali sin
mäktighet, närd av fantastisk skicklig regi och styrd av insikter i massans
psykologi, som förvandlat dessa föranstaltningar till världshistoriens
största skådespel.
På det väldiga Zeppelinfältet, där »Appell der politisehen Leiter»
skall gå av stapeln, vaja fanorna becksvarta mot en kopparröd
aftonhimmel. 116,000 brunklädda män — fem gånger Finlands hela armé —
vänta under tystnad Ledaren. Plötsligt belysa strålkastare de väldiga
hakkorsfanorna, som vaja flammande röda mot natthimlen. Hitler tar
de första stegen nedför estradens trappa, och på ett ögonblick
förvandlas hela det mörka jättefältet till en av bländande blå blixtar
uppbyggd kyrka. Runt kring Zeppelinfältet har man ställt upp 155 av
arméns väldiga strålkastare. Färgade av eldblå glasskivor kastas de
lodräta ljuskäglorna upp mot natthimlen till 14 km. höjd — ända upp
till stratosfären.
Effekten är bedövande, omöjlig att beskriva i ord. Den ofantliga
massan står förstummad. Allas blickar äro fastnaglade vid
himlavalvet som förvandlats till ett svindlande, onaturligt högt gotiskt
kyrkvalv — den väldigaste dom människoögat någonsin skådat.
Ljuspelarna kastas lodrätt uppåt och resultatet är samma perspektiva
synvilla, som då man tycker sig se två järnvägsskenor löpa samman
i fjärran. Utåt är det blåa ljustemplet synligt på ett avstånd av 20
mil — ända ned till Tjeckoslovakien.
Följer så fanparaden. Mellan de brinnande blå ljuspelarna ser man
åtta underbara, i silver och rött gnistrande ljusströmmar välla fram
ur nattens mörka gap. De rulla långsamt som smältande metall över
gångarnas trappor, skära som en blodig silverkniv genom den bruna
massan på fältet. Först då ljusströmmarna nått hederstribunen
skymtar man fanstängernas kransar, örnar och hakkors. Man vet ej till
sist vart man skall rikta sina häpna blickar. Blått, rött, brunt, svart
ocli silver. En barbarisk dröm! En hednisk yrselsyn! Assur och
Babylon! Skådespelets spöklika prakt har fyllt sin uppgift. Hjärnan går
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
