Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Pfannenstill
nyrealism, nyskolastik, positivism, fenomenologi, analytisk filosofi,
livs-, existential- och intuitionsfilosofi, alla tävla do om de bästa
problemställningarna och problemlösningarna. Kanske blir det
något lättare att upptäcka den moderna filosofiens tendens, om vi
se den mot bakgrunden av den närmast föregående tidens.
Man liar sagt, att medan den grekiska filosofien utgick från
kosmos ocli den medeltida från Gud, utgick den nya tidens filosofi
från människan eller subjektet. Donna sistnämnda filosofi fick
nämligen sin grundläggning genom Descartes och den nya
naturvetenskapen. Descartes gav utgångstesen med sitt: jag tänker,
alltså är jag till, och naturvetenskapen kom med den rationella,
abstrakta metoden. Det abstrakta förnuftet kom sålunda att under
tre århundraden härska i filosofien. Därmed var också det
filosofiska huvudproblemet givet: liur komma från tänkandet till
verkligheten, från medvetandet till en utanför medvetandet liggande
värld, eller, kort sagt, från subjektet till objektet? 1600-talets
ra-tionalister trodde sig utan vidare kunna lösa problemet, 1700-talets
engelska empirister, särskilt Hume, betraktade det som omöjligt
och hamnade i skepticismen. Kant övervann denna skepticism
genom att återgå till Descartes’ utgångspunkt: allmängiltig
kunskap är möjlig, emedan förståndet, subjektet, äger vissa av
erfarenheten oberoende principer, med vilka kunskapsstoffet kunde
ordnas. Detta koin dock utifrån. Det fanns sålunda en viss
motsättning mellan subjektet och objektet. Den följande filosofien
övervann denna motsättning genom att tillskriva det ordnande
förståndet skapande förmåga, en tankegång, som fördes till sina
yttersta konsekvenser genom Hegel, som lät allt verkligt bli en
produkt av förnuftet, anden.
Som en reaktion mot detta förintande av den yttre verkligheten
uppstod positivismen. Dess upphovsman var A. Comte. Han vände
sig mot de teologiska och metafysiska spekulationerna över
verklighetens väsen. Filosofien skulle bli vetenskaplig, och liksom
ali vetenskap måste den taga sin utgångspunkt i erfarenheten.
Denna positivism fullföljdes av 1800-talets materialister och
övergick under något annorlunda former till den mera metodologiska
positivismen hos t. ex. E. Mach, R. Avenarius och H. Vaihinger,
vilkas teorier blivit kända för en svensk publik genom Alf
Nyman, särskilt Vailiingers fiktionalism. Förnimmelsevärlden är det
enda verkligt givna; vetenskapens begrepp äro blott hjälpmedel,
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
