Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huvudströmningar i våra dagars filosofi
samma sätt som Croce betraktar han också historien som sann
historia blott i historikerns tänkande, ty historikern skall aktuellt
leva sig in i det historiska livet och i de historiska
personligheternas själsliv. Att Gentile kunde bli fascismens officielle filosof är
därför lätt att förstå: det verkliga är blott till som aktivitet och
i ett aktuellt tänkande; staten kan sålunda endast äga realitet
såsom handlande ocli i en personlighets medvetande.
Om vi för denna historiskt inställda filosofi vilja lia en mera
metodologisk frågeställning ocli en mera utarbetad teori om
förhållandet mellan de historiska och de naturvetenskapliga
disciplinerna, skola vi finna detta i den sydvästtyska nykantianismen hos
W. Windelband och H. Richert. Denna nykantianism liksom den
andra nykantianska riktningen, nämligen den s. k.
Marburger-skolan med H. Cohen, P. Natorp och E. Cassirer som de förnämsta
namnen, var ett försök att mot positivismens upplösning av
verkligheten i regellösa förnimmelser grunda en giltighetsfilosofi på
samma sätt som Kant, då lian förlade vetenskapens
allmängiltighet till det uppfattande subjektet. Marburgerfilosoferna liksom
Kant utgingo från den matematiska naturvetenskapen, men genom
Natorp, Cassirer och N. Hartmann kommo vidare områden att
läggas under denna metods prövning. Förnuftet uppfattades som
skapande. Denna utveckling i hegeliansk riktning framträder
särskilt hos de sydvästtyska nykantianerna, som ville se förnuftet,
idén, förverkligad i historien. Härigenom var de historiska
vetenskapernas giltighetsproblem ställt. Historien skulle till sitt objekt
ha det individuella eller ett konkret tidssammanhang, medan
naturvetenskapen hade att uppställa allmänna, tidlösa lagar. Här i
Sverige är det särskilt Gunnar Aspelin, som tagit upp det
historiska metodproblemet till ingående behandling. Medan Rickerts
historiefilosofi liade sin grund i objektivt giltiga värden,
förverkligade i historien, föreslår Aspelin som utgångspunkt de i samtiden
givna kulturmålen eller värdena i betydelsen av faktiska föremål
för mänsklig värdesättning, ocli den historiska frågeställningen
blir: »genom vilka utvecklingsprocesser har det givna kulturläget
framgått och fått sin gestalt?»
Man kanske frågar sig, hur detta återvändande till Kants filosofi
kunde föra med sig dessa nya problemställningar. Kant hade ju
endast uppmärksammat matematikens och fysikens giltighet. Men,
såsom Efraim Liljeqvist framhållit, det vetenskapliga läget
vallinder Kants tid sådant, att Kant ej hade anledning att syssla med
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
