Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Huvudströmningar i våra dagars filosofi. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huvudströmningar i våra dagars filosofi
en transcendent Gud, ville existentialfilosoferna genom att utgå
från människan i hennes historiska existens göra henne åter till
sann människa. Existentialfilosofien blev därför också en
världs-och livsåskådningslära. Detta finna vi framför allt hos den förste
möderne existentialfilosofen, K. Jaspers.
I Jaspers filosofiska utvecklingsgång återfinna vi det drag, som
vi förut sett hos så många moderna filosofer: utvecklingen från
vetenskapslära till världsåskådningslära, eller, för att använda
Anders Karitz’ termer, från Logos till Mytos. Bradley för
idealismen, Whitehead för realismen äro typiska exempel på den
filosofiens dubbeluppgift, som Karitz talar om, nämligen »den dubbla
uppgiften att fasthålla vid vad filosofien vunnit i vetenskaplig
skärpa och samtidigt verka för att den icke måtte förlora något
av sin vidd och sitt djup». Jaspers har som få försökt förverkliga
denna dubbeluppgift, Hans vetenskapliga metodlära är ett mönster
av grundlighet och skärpa, ocli därför insåg lian också lättare
vetenskapens otillräcklighet att kunna ge människan en orientering
i tillvaron. Hur skall människan handla i sina mest avgörande
stunder, blev den metafysiska frågan i Kierkegaards anda.
Filosofien kunde här bli rådgivare och visa människan, hur lion genom
att förverkliga sin existens kunde nå »det enda varat», det
Absoluta.
Jaspers liade betonat, att filosofiens styrka som
världsåskådningslära bestod i att kunna åberopa en lång metafysisk
erfarenhet, M. Heidegger, den mest betydande av existentialfilosoferna,
ville också återknyta förbindelsen med de gamla metafysiska
problemen. Liksom de grekiska filosoferna frågar han efter »varat».
Men enligt Heidegger bestod deras misstag i att utgå från tingen.
Han själv ville utgå från människan, från den i historien
existerande människan. Men historien kan ej skiljas från tiden,
människan måste därför bli tidsbestämd, och i överensstämmelse med
sin problemställning kallar han sitt huvudarbete för »Varat och
tiden». Här förbindes sålunda den grekiska filosofiens varabegrepp
med den moderna filosoliens tidsbegrepp, ocli syntesen blir
»existensbegreppet». Människan är ej blott förnuft, ej heller blott
liv, utan existens, d. v. s. förnuftigt liv. Livet blir det gestaltade
livet, som själv innehåller sina gestaltningsprinciper. Flosofiens
uppgift är att »fenomenologiskt» avslöja och beskriva den inre
strukturen hos denna existens.
Det tycks finnas en tendens i den moderna filosoflen över till
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
