Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Familjelönen i enskild tjänst. Av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Söderlund
nationell familjetilläggsfond. Bidragen voro till en början lika
för vardera parten, nämligen 1 % av lönen upp till 40 timmar per
vecka och 5 % av lönen för timmar över 40 per vecka. Sedermera
har arbetsgivarnas bidrag höjts till 2,5 %, medan arbetarnas
bibehållits vid 1 %, varjämte 40-timmarsgränsen borttagits. Staten
lämnar också bidrag till kostnaderna. Familjebidragen utgå med
4 lire i veckan för varje barn under 14 år, men det har ifrågasatts
att införa en progressiv skala.
Familjelönsprincipen är till sin väsentliga natur ett utflöde ur
den vidare principen om avlöning efter behov. I den senaste
svenska diskussionen om familjelön har också statsrådet Wigforss
passat på att åberopa den socialistiska grundsatsen: »av var och
en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov».1
Naturligtvis kan det emellertid aldrig i realiteten bliva fråga om att
utmäta vare sig avlöning eller någon form av statliga bidrag efter
människornas skiftande personliga behov, så som dessa framträda
för människorna själva. Följden blir i stället den, att staten tar
hand om behovsprövningen samt auktoriserar vissa behov och
underkänner andra, liksom den socialistiska staten också skulle få
bestämma vars och ens förmåga och vad han på den grund skall
prestera.2 Det individuella livets båda sidor, prestationerna ocli
behoven, skulle följaktligen bliva värdesatta och reglerade av
staten. Jag betvivlar, att det kan vara mänsklighetens öde att gå
emot en sådan framtid.
Bland de mänskliga behoven ger familjelönsprincipen
auktorisa-tion åt dem, som bero av familjens storlek och
försörjningsbördans beskaffenhet. Det ligger så nära till hands, särskilt i en tid
då nationens bestånd och tillväxt synas starkt hotade av
barnbegränsningen, att sätta behov av detta slag i första rummet. Men
det är likvisst två grundfrågor, som då måste besvaras: Ligger
botemedlet mot folkminskningen i ett ekonomiskt understödjande
av barnalstring ocli barnuppfostran? Oeh bör i så fall detta
understödjande ske lönevägen?
1 Grundsatsen är som bekant hämtad från Karl Marx.
- Marx’ åskådning var så verklighetsfrämmande, att han föreställde sig
människorna i ett kommunistiskt samhälle skola av sig själva prestera arbete efter sin
förmåga. De moderna socialisterna torde icke tänka sig människorna sådana utan
förutsätta nog, att staten skall med lämpliga medel avtvinga var och en arbete
»efter hans förmåga».
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
