Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Léon Blum — politikern. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar- Löwegren
»debater». I början av juni 1936 hade han sin ministär färdig.
Blum liade framgått med klokhet och måtta, visat sig mån om att
upprätthålla folkfrontens sammanhållning. Allt från början
förklarade han att det icke var hans avsikt att förverkliga rent
socialistiska mål. Visserligen ansåg ban övertagandet av
regeringsmakten vara en första etapp liän emot vad senare komma skulle,
men för tillfället gällde det att realisera folkfrontens program.
Hade Blum 1925 händelsevis varit i stånd att bilda en ministär,
skulle lian sannolikt omedelbart gått i författning om att
förbereda Frankrikes avrustning och att införa en
engångskapital-skatt. År 1936 lade han sitt handlingsprogram efter helt andra
linjer. Den ekonomiska krisen var frågan för dagen, vars lösning
fick gå före allt annat, och denna gång avförde Blum och hans
finansminister Vincent Auriol det gamla agitationsnumret om
en-gångskapitalskatt från dagordningen. När uti september månad
kommunisterna ånyo grävde fram det, lämnade Auriol dem det
franka svaret, att en dylik brandskattning av kapitalet icke på
långa vägar kunde inbringa de belopp, som numera voro
erforderliga. Man finge handla efter en annan formel än »att kapitalet
kan allting betala». Det var nödvändigt att tillgripa en praktisk
lösning och Blum och Auriol, bägge trogna läsare utav moderna
nationalekonomiska teorier, trodde sig sitta inne med hemligheten
för en dylik: den tidigare deflationen skulle man snarast söka
utbyta mot en reflation; en devalvering skulle icke behöva tillgripas;
det skulle icke längre visa sig erforderligt, åtminstone icke under
återstående kristid, att se till att inkomster och utgifter i budgeten
årligen täckte varandra; i stället gällde det att giva en psykologisk
impuls åt hela affärslivet.
Enligt Blums ocli Auriols diagnos var Frankrikes
sjukdomstillstånd beroende på underkonsumtion. Genom allmän höjning av
löner skulle man stegra köpkraften, därigenom öka konsumtionen
och ånyo sätta fart i produktionen. Visserligen fick därunder
kapitalet ocli företagarna vidkännas väsentliga ocli omedelbara offer.
Men ett samarbete med dem var icke förty en nödvändig
förutsättning. Blum och Auriol underskattade ingalunda kapitalets
betydelse för den produktiva verksamheten. Samtidigt med
löneförhöjningarna avsågo de att genomföra en rad utav sociala reformer,
däri inbegripet en minskning av arbetstiden, ocli de hoppades
kunna på så sätt återföra till produktionen större delen av de
arbetslösa. Men även då räknade de på hjälp av kapitalet, att
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
