Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den flamländska rörelsen. Av Carl-Henrik Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FLAMLÄNDSKA
RÖRELSEN
Av fil. kand. CARL-HENRIK HÖJER, Uppsala
Den belgiska revolutionen av 1830 var bl. a. en protest mot den
holländske monarkens, Wilhelm I, gynnande inom de belgiska
provinserna av det holländska språket på franskans bekostnad.
Det belgiska censitära borgerskapet, vilket tagit ledningen i
resningen, var genomsyrat av fransk kultur och franska ideal; detta
gäller såväl katoliker som liberaler. Då den nya staten
organiserades, togos inga hänsyn till de lägre klassernas önskemål; den
flamländska folkhälftens övre skikt talade f. ö. sedan flera
århundraden franska; de som behärskade flamländska använde sig
ej därav i umgänget med likar. Konstitutionen av 1831 medger
visserligen principiellt nationalspråkens fakultativa begagnande,
men lagarna promulgerades och publicerades endast på franska,
som därigenom blev officiellt språk.
Flamländskans undanskjutande berodde emellertid ej endast på
omedelbara historiska och sociala förhållanden. Den hade genom
de övre skiktens — av den internationella handelns stigande
betydelse samt den franska kulturens europeiska landvinningar
motiverade — övergång till franskan från en blomstringstid under
medeltiden nedsjunkit till en samling sins emellan ganska olika
dialekter. Symptomatiskt är, att en belgisk kungl, förordning av
1864 fastslog, att det holländska stavningssättet skulle vara
normerande för de flamländska dialekterna.
Under inflytande av den romantiska historieuppfattningen och
det begynnande 1800-talets nationalistiska rörelser uppstod dock
snart en flamländsk reaktion. Denna rörelse, som från omkring
1840 började utbreda sig, var i huvudsak kulturellt inriktad. Med
det holländska exemplet för ögonen framhöllo dess förkämpar, att
även ett föga utbrett språk både tillåter ett folk att stå i främsta
ledet av civiliserade stater och ger folksjälen ett fulltonigt
uttrycksmedel. Den i de breda lagren oerhört uppburne
romanförfattaren H. Conscience (född 1812) och centrallyriken G. Gezell
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
