Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den flamländska rörelsen. Av Carl-Henrik Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Henric Höjer
folkningen, bör administrationen vara tvåspråkig. De centrala
myndigheterna dubbleras, men endast i den mån det är förenligt
med förvaltningens enhet. Den provinsiella och kommunala
administrationens språk bestämmes av de röstberättigade; där den
språkliga minoriteten uppgår till 20 % av befolkningen, är
två-språkighet obligatorisk. Armén rekryteras provinsiellt, och
soldaterna utbildas på resp. provinsers språk; rekryter tillhörande
en språklig minoritet kunna tilldelas en annan provins’ kontingent.
De högre militära läroanstalterna dubbleras. — Domstolarna i
första instans äro i Flandern ocli Walloniet principiellt
ensprå-kiga, men till dem äro knutna officiella översättare till den i
språket okunniges tjänst. Appelldomstolarna dubbleras. Till den
franskspråkiga kassationsdomstolen knytas översättare.
I praktiken lia socialisterna i regel kunnat uppträda eniga med
en kompromisslösning. Deras program vittnar om strävan till en
nationell lösning, som även förenar en långtgående förståelse för
de flamländska kraven med hänsynstagande till minoriteterna.
Detta sista drag torde icke falla alla på läppen och gör
programmets allmänna accepterande mycket problematiskt.
Det nuvarande läget kan sammanfattas på följande sätt. I ett
land med c:a 8 miljoner invånare leva två folk, som blivit
varandra allt mer främmande; en huvudsakligen efter kriget
genomförd lagstiftning tillåter dem att leva i relativt oberoende av
varandra. De något talrikare flamländarna utgöra ännu i viss
utsträckning en jordbrukande befolkning; de besjälas av en
historiskt, språkligt, socialt och religiöst betingad nationalism; inom
breda lager befinna sig korporativa och auktoritära tankegångar
i tillväxt. Vallonerna äro till sitt flertal industriarbetare, som i
stor utsträckning äga demokratiska, socialistiska och antiklerikala
ideal. Flamländarna ha ett livligt minne av »franskt» förtryck;
vallonerna börja frukta att i sin tur bli förtryckta. Vad håller
dessa folk samman? För det första: ekonomiska förhållanden —
intetdera kan existera ensamt. För det andra: en gemensam
historia med allt vad detta innebär av ovägbart. För det tredje:
Belgien är en europeisk nödvändighet. För det fjärde: gemensamma
statliga institutioner — främst konung och parlament.
Parlamentet har måhända ej så stor sammanbindande kraft;
dels organiseras partigrupperna ofta efter språkliga linjer; dels
leda vissa, bägge landsdelarna angående frågor — som amnestin
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
