Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Strömningar i den religiösa litteraturen 1936—1937. Av Åke V. Ström - Axel Melin: Vägar till kyrklig förnyelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
STRÖMNINGAR I DEN RELIGIÖSA LITTERATUREN
1936—1937
Den som söker överblicka, vad den gångna boksäsongen skänkt oss
av svenska original eller märkligare översättningar med religiöst
innehåll, torde snart finna, att det i mycket påfallande omfattning är
kyrkan eller de religiösa samfunden och rörelserna, som behandlas
eller själva utsända sina paroller. Man tycks inte längre skriva
böcker för religiösa individualister — naturligtvis därför att sådana
bli allt sällsyntare. Även vissa ämnesgrupper, som för några år sedan
hade högkonjunktur, såsom studier i själslivet eller kristendomens
förhållande till livstro, psykoanalys eller kulturliv, träda numera i
skuggan. Det kollektiva draget i tiden har helt naturligt satt spår
också i de religiösa böckerna.
Men vid sidan härav kan det konstateras, att man i den aktuella
litteraturen i anmärkningsvärd grad predikar reformer oeh förnyelse.
I synnerhet gäller kanske detta de författare, som skriva direkt om
den svenska folkkyrkan, men även oxfordalstren gå ju i denna
riktning. Vid den överblick av viktigare religiös litteratur från hösten
1936 och våren 1937, som här skall företagas, komma vi därför att
mönstra de olika fraktionerna och grupperna i ljuset av några
representativa arbeten från dem själva och ge därvid framför allt akt på
det nya som bjudes och kräves.
Som utgångspunkt för detta syfte lämpar sig utmärkt ett litet häfte
av Axel Melin: Vägar till kyrklig förnyelse. Det ingår i
en ny beaktansvärd serie »Skrifter i teologiska och kyrkliga ämnen»,
som till ett pris av mellan 60 öre och 1 kr. utges av Gleerups förlag.
Melin söker karakterisera och värdesätta fem olika »vägar», som han
med en aning pressade och icke alltid fullt genomskinliga namn
kallar »Det rörliga Ordets väg» (frivilliga församlingsarbetet och
ung-kyrkligheten), »Det renodlade Ordets väg» (gammalkyrkligheten),
»Det substantierade Ordets väg» (högkyrkligheten), »Det beskurna
Ordets väg» (reformförbundet) och »Det personifierade Ordets väg»
(oxfordrörelsen). Det är uppenbart, att förf. för sin del vill gå den
förstnämnda vägen. Gent emot den gammalkyrkliga invändningen,
att kyrkans frivilliga arbete är av ondo och att ingen värre prästtyp
kan tänkas än den, som härjar omkring på allsköns sammankomster
utan att få tid till bön ocli meditation, hävdar Melin, att denna typ
är sällsynt i verkligheten och att kyrkan aldrig får försumma sin
uppsökande plikt. Något lösligt infogar förf. här sin redan mycket
omdebatterade önskan, att gudstjänster icke — till förfång för
kyrkobesöken — må utsändas i radio under högmässotid, och övergår sedan
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
