Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 september 1937 - Universiteten i tredje riket - Estlands korporativa kammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
horne en mängd exempel från den akademiska sfären, som klart
häntyda på något högre än det alldagliga strävandet i vetenskapens
tjänst. Mest accentuerad är denna stämning, då han med journalistisk
färdighet och utan omständiga kommentarer återger
Berlinuniversitetets firande av den nationalsocialistiska revolutionens treårsdag, vid
vilket psalmliknande sånger och en kantat sjöngos, som måste hava
framkallat en rent religiös hänförelse för Tyskland och Hitler. Den
kristna religionens bekännelseskrifter motsvaras av alla slag av
lojalitetsförklaringar åt ledaren och riket, t. ex. genom att i berörda
kantat låta kören uteslutande sjunga två ord — Adolf Hitler.
Dock — det finnes inom Tysklands akademiska kretsar en
opposition, som åtminstone vänder sig mot överdrifterna. Ett direkt och
kampberett intellektuellt oppositionsparti utgör säkerligen det
stadigt växande antalet katolska teologer. Den övriga oppositionen är
synbarligen mild och förstående. Den anser, att den intellektuella
aktiviteten i Tyskland ligger alltför djupt nedlagd hos medborgarna
för att kunna undertryckas, men att den tyska vetenskapen under
efterkrigstiden förlorat kontakten med det aktuella livet och att
därför nationalsocialismen väckt upp vissa slumrande och ofta goda
tendenser. Hartshorne citerar Goethe och frågar, om ej
nationalsocialismen kan tjänstgöra såsom Mefistofeles och utgöra en eggelse:
Des Menschen Tätigkeit känn allzuleicht erschlaffen,
Er liebt sich bald die unbedingte Ruh;
Drum geb’ ich gern ilim den Gesellen zu,
Der reizt und wirkt und muss als Teufel schaffen.
Som bekant har Estlands ursprungliga
demokratiska författning i olika etapper undergått en
vittgående omstöpning (Svensk Tidskrifts läsare hänvisas till
särskilda uppsatser i årgång 1936, häftena 3 och 11). Visserligen har icke
något fullständigt diktatursystem etablerats men det nuvarande
författningslivet har i högsta grad avlägsnat sig från den direkta
demokrati, som föresvävade 1920 års författningsfäder. I slutet
av-augusti d. å. underskrevs och utfärdades den nya författning, med
vilken nationalförsamlingen i ungefär ett halvår oavbrutet arbetat.
I stället för en »statsäldste», som på en gång var president och
statsminister samt såsom sådan helt beroende av det väljande parlamentet,
har nu en stark presidentmakt införts. I väntan på det första
presidentvalet fungerar som riksföreståndare de senaste årens »husbonde»,
frihetsverkets ledare, advokaten ocli jordbrukaren Konstantin Päts.
Därjämte har en statsminister, f. n. advokaten och jordbrukaren
Kaarel Eenpalu, satts i spetsen för regeringen. Efter svenskt-finskt
mönster har dessutom införts ett justitiekanslersämbete. Ävenså har
överbefälhavaren fått en i grundlagen ingående reglering och fast
förankring. Vidare har det gamla enkammarsystemet utbytts mot ett
tvåkammarsystern, varav ena kammaren är folkvald, medan den
andra korporativt sammansatts. Bägge kamrarna ha faktiskt redan
Estlands
korpora-tiva kammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
