Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karlis Ulmanis — Lettlands president. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlis Ulmanis — Lettlands president
fullföljt utformningen av sitt livsöde. Men samtidigt därmed har
han kommit att på ett så avgörande sätt ingripa i sina landsmäns
liv i och med bildandet och utformandet av den nya lettiska
nationalstaten, att hans egna och dennas öden nästan äro identiska.
Hans liv återspeglar ett halvt sekels omvälvande östeuropeisk
historia.
Karlis Ulmanis föddes den 4 sept. (efter gamla stilen den 23 aug.)
1877 på Piksa gård i Berzmuiza i närheten av Jelgava (Mitau).
Fadern var jordbrukare men slog sig under Ulmanis’ barndom
också på kreaturshandel för att förbättra sin ekonomiska ställning.
Modern skildras som en kraftfull och initiativrik personlighet, en
utpräglad ledarekaraktär, som bildade medelpunkten i en
hängiven och beundrande krets, omfattande icke blott hennes
närmaste utan också grannarna i trakten. Med en mindre vanlig
viljestyrka förenade hon en fin intuition och förmåga av inlevelse,
vilket gjorde, att hon väl förstod andras olyckor och alltid sökte
bringa tröst och hjälp. För Ulmanis stod hon redan tidigt som
en hög förebild, och då han senare uttalar sig om henne, gör han
det alltid på sådant sätt, att man förstår, att han själv anser
henne ha haft den allra största betydelse för hans egen
karaktärs-daning. De två ledande principerna för ett lyckligt hemliv voro
enligt moderns mening ordning ocli samarbete, och dessa bägge
ord dyka sedermera gång på gång upp i Ulmanis’ tal och skrifter.
Samma grundsatser mötte denne också under sin tidigaste
skolgång i födelsebyn. Men läraren var en lojal ryssundersåte, och
för sina redan nu uppdykande reflexioner över möjligheten av en
självständig lettisk stat fann Ulmanis ingen resonans.
Från byskolläraren, som visserligen inte hade så mycket av
reella kunskaper att lära bort, men som förstod att lägga en fast
etisk grundval hos de bättre av sina elever, kom Ulmanis till
Jelgava för att där i den s. k. Alexanderskolan fortsätta sina studier.
I umgänget med kamraterna och lärarna här framträdde allt
tydligare vissa drag hos honom, vilka hos den senare statsmannen
visat sig som konstitutiva karaktärsegenheter. Han tog medvetet
avstånd från ali intimitet och sökte alltid själv lösa sina små
livsproblem. Han var visserligen omtyckt både av lärarna och
med-lärjungarna, men han hade som pojke ingen enda riktig vän.
Enligt hans egna uttalanden hände det mången gång, att han bittert
led av sin ensamhetskänsla i denna självskapade isolering, men i
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
